Aftonbladet – 18 september 1862, sida 2

än att med värdighet draga sig undan. Hon steg upp för att gå. Ögonblickets frestelse var henne dock för stark; hon kunde ej hindra sig från att framkasta en hotelse or ver kaptenen Wragge, då hon tog afsked. tJag dröjer med att tacka er, sir, för det sätt, hvarpå ni har tagit emot mig, sade hon, till dess jag med säkert hopp om fördel kan återgälda min tacksamhetsskuld. Jag är emellertid glad att af frånvaron af någon läkare finna att miss Bygraves opasslighet är vida mindre allvarsam än hvad jag vid min hitkomst förmodade. CJag motsäger aldrig en dam, min nådis ga, svarade den oförbätterliga kaptenen. Om ni, då vi härnäst träffas, behagar anse min niece vara alldeles frisk, så skall jag undergifvet böja mig för makten af ert pirdende. Med dessa ord följde han mrs ecount ut i förstugan och öppnade artigt porten för henne. Jag märker nog planen, min fru! sade han till sig sjelf, då han åter tillslöt porten. Det kulle vara trumfkortet för er, om ni fick träffa min niece; men jag skall hafva noga omsorg för att det icke kommer i edra händer!4 ö Han återvände till förmaket och väntade lugnt nästa tilldragelse af någon vigt, som troligen skulle inträffa — ett besök af mrs Lecounts husbonde. Hvad kapten Wragge hade förmodat hände ock inom mindre tid än en timme — mr Noel Vanstone träca de in. SMin bäste sir!futropade kaptenen och fattade hjertligt sin gästs motsträfviga band; sjag känner anledningen till ert besök. Mrs Lecount har berättat er att hou har varit här, och har utan tvifvel äfven fördarat att min nieces sjukdom blott är förtällniog. Ni är förvånad, ni känner er såad, ni misstänker mig för att gyckla med ert