Aftonbladet – 18 september 1862, sida 2

NM vr RV — Sedan komministern H. J. Ruus, som varit uppgird å andra förslagsrummet till besät-. tande af den lediga komministraturen i Jacobs och Johannis församlingar, afsagt sig förslaget, har katecheten H. E. Thorman, som förut varit uppförd i tredje förslagsrummet, blifvit å förslaget uppförd i komminister Ruus ställe. Mer än två sökande hafva således inom ansökningstidens utgång ej anmält sig. Med anledning häraf kommer konsistorium, på grund af den förändring i 4 mom. af kongl. cirkulärbrefvet af den 11 Juli, som egt rum genom K. M:ts cirkulär af den 16 Maj 1862, att till församlingarne öR den hemstäl:an, huruvida de åtnöjas med de å förslaget uppförda två sökanderna. Sistnämnda kongl. cirkulärbref innehåller nemligen att om tillräckligt antal sökande till presterliga beställningar ej anmäla sig, skall konsistorium ifrån vederbörande församling infordra yttrande, huruvida den dock åtnöjes med förslaget, egande konsistorium att för sådant fall vidtaga de åtärder, som för tjenstens besättande erfordras; varemot om församlingen icke med förslaget förklarar sig nöjd, konsistorium åligger att förhållandet till oss inberätta för den åtgärd, vi början. En nervsjukdom förmodar jag, sir? tillade hon högt. Kaptenen svarade blott med en högtidlig, jakande rörelse på hufvudet. ?Ni har således två nervsjuka fruntimmer i ert hus, mr Bygrave? CJa, min fru — två. Min hustru och min niece.4 Det är, vid min själ, eft högst ovanligt sammanträffande af beklagliga förhållanden. : Ja, så är det, min fru. Högst ovanligt! Till trots af mrs Lecounts föresats att ej låta reta sig, började hennes sinne komma i en viss jäsning vid kapten Wragges föreargliga RR för alla hennes bitande hänsyftningar. Hon kände sjelf att hon hade någon svårighet att bibehålla sinneslugn, då hon åter började tala. Finnes intet hopp?, återtog hon, att miss Bygrave snart blir i stånd att lemna sitt rum ?? : Nej, icke det ringaste, min fru. ?Jag hoppas att ni är nöjd med den läkarevård som hon här kan erhålla? Jag har ej skaffat någon läkarevård4, sade kaptenen mycket lugnt. Jag sköter henne sjelf. E Giftet i mrs Lecounts sinne kom i jäsning vid detta svar och bröt fram från hennes läppar. RN , Kanske fuskar ni litet i medicinen, likaväl som med vetenskaperna? sade hon med ett försmädligt leende. Ja, det gör jag, min fru?, svarade kaptenen utan att lugnet i hans sätt och min det ringaste stördes. Jag är lika mycket hemma i det ena ämnet, som i det andra.4 Den ton; hvarmed ban sade dessa ord, lemnade mrs Lecount ej något annat val,