Aftonbladet – 18 september 1862, sida 2

känna sig i minsta grad ga genom hushållerskans besök, var detta således den mest välkomna tilldragelse för honom. Han emot tog henne i förmaket på ett stelt och afmätt vis, som hon för ingen del hade väntat sig. Hans inställsamma leende var borta och en kall, 2 er min hade kommit i dess ställe. tJeg har tagit mig den friheten att besvära er med mitt besök, sir4, sade mrs Lecount, för att förklara den innerliga ledsnad, som både jag och mr Vanstone känna till följd af miss Bygraves sjukdom. Haringen förbättring inträffat? Nej, min fru4, svarade kaptenen så fåordigt som möjligt. Min niece är icke bättre.4 Jag har någon erfarenhet, bäste mr Bygrave, vid att sköta sjuka. Om jag kunde vara till något gagn —4 Jag tackar er, mrs Lecount. Vi hafva intet skäl att begagna oss ef ert vänliga anbud.4 Detta kallsinniga svar följdes af en mi-) puts tystnad. Hushållerskan erfor en skymt! af förvåning. Hvad hade det blifvit at mr Bygraves vältaliga artighet, mr Bygraves ordrikedom? Var det hans mening attreta henne? Om så var, beslöt mrs Lecount allvarligen att han ej skulle lyckas i sitt försök. Tillåter ni mig fråga på hvad sätt miss Bygrave är sjuk? fortfor hon. Jag hoppas att hennes opesslighet ej står i något samband med vår färd till Dunwich?4 Det gör mig rätt ondt att nödgas säga, min fruX, svarade kaptenen, att den började med den nervattack, som hon då fick på hemfärden. Ja gå!? tänkte mrs Lecount. Han försöker ej ens inbilla mig att sjukdomen är verklig; han kastar bort masken straxt i