llig tillgång för gäldande af portoafgiftern: iör all den officiella brefvexling, hvilker dp hittills åtnjutit portofrihet. ; Sedan styrelsen derefter vidrört de förhandenvarande olägenheterna med hänsyr Tull nödig och behöflig kontroll mot fribrefmissbruk och följderna deraf, och uttala Fden åsigt att kontrollen, efter det nu gjord: förslagets införande, bör öfverflyttas på myndigheter, som i så många afseenden måste mer än postförvaltare vara i tillfäll alt en sådan utöfva, jemte det att utgifternr för embetsbrefvexlingen komme att, lika son alla andra statens räkenskaper, underkasta: granskning af kammarräitens och rikets stän ders revisorer — upplyser styrelsen att er stor del af de nuvarande fribrefsförsändel serna, företrädesvis blaud dem som utgöra: af trycksaker kunna mot en vida lägre af. gift än gällande postporto befordras mec andra lägenheter (än de ordinarie brefposterna) så snart icke nödigt vore att föreän delsen framkomme inom vida kortare tid. utan med dess affärdande kunde anstå, vis serligen äfven nägra veckor, eller till och med en eller annan månad, intilldess ång håtsfarten för året öppnats, genom hvilken förändring, oberäknadt ett lindrigare porto. ilven en icke ringa minskning i åtskilligt posters tyngd med all sannolikhet kunde väräknas. Skulle åter K. M:t för närvarande finns sådana svårigheter möta för den af generalpoststyrelsen föreslagna genomgripande reformen i syftning att porto bör erläggas för allt som med posterna befordras, om fribrefsrätten i dess närvarande skick anses börs tillsvidare bibehållas; så antyder dock styrelsen att vid utfärdande af förnyad fribrefsförfattning ätskilliga omständigheter böre tllses, nemligen dels att fribrefsrätten inskränkes så mycket möjligt är, och dels ati sådana kontroller å fribrefsrättens behörige handhafvande införas, hvilka antagas kunne åtminstone i någon mån minska antalet a de nu ofta förekommande missbruken dervid. Den vidlyftiga, många ark upptaganderedogörelsen för tillkomsten af den alla embetsverk och Korporationer jemte embetsoch tjenstemän beviljade, eller af dem tillvällade fribrefsrätten, och huru den tagits i anspråk. anse vi oss här kunna förbigå, såsom icke varande af mera allmänt intresse. I afseende på den rättighet att portofritt försända tidningar, tidskrifter och en del tryckta afhandlingar mot det att alla exemplaren af nämnde skrifter äro underkastade s, k. stämpelafgift, hvilken till riksgäldskontoret redovisas, föreslår styrelsen jemväl en reform. : Med undantag af de s. k. privilegierade : tidningarne, hvars utgifvande staten under. stödde, erlades i äldre tider för hvar sär skild tidning som skulle med post befordras, I. enahanda porto som för ett bref af sammal vigt. 2 go först 1820 vidtog postverket någon åtgärd i någon vidsträcktare mån för spridandet till landets särskilda delar I af utkommande dagblad, då rn ett kungligt bref stadgades att alla slag aftidningar skulle genom posterna befordras mot en af 2ift af V; af brefportot, med tillgodonjutande af vanlig portomoderation. I den mån tidningsbladen tilltogo i omfång, blef denna afgift ganska tryckande, jemte det att alls de olägenheter af såväl hvarje särskild tidningsbundts vägning, som äfven olika taxering af tidningar, hvilka skulle till mer eller mindre aflägsna orter fortskaffas, genom berörde betalningssätt qvaretodo. År 1824 bestämdes till förekommande af berörde olägenheter att emot tidningarnes förseende med en särskild dertill inrättad karta sigillata stämpel bevilja allmän portofrihet för dem, utan annan förhöjning än det postför-4 valtarne tillkommande arfvode. Sedermeraå har denna förmån af afgiftsfri postbefordran : mot åsättande af bevillningsstämpel blifvit utsträckt äfven till periodiska skrifter ochå 3. k. broschyrer. Genom ett kongl. bref af 1860 är stadgadt att för hvart särskildt exemplar af tidningar, periodiska skrifter ochi broschyrer bevillningsstämj elafgiften skulle utgå med Y,, öre, då papperets ena yta icke öfverstiger 200 qvadratdecimaltum, men hvilsen afgift förhöjes med 14, öre för hvarje: ilökning i papperets yta af högst 200 qvai a:decimaltum. Emellertid ligger en oegentaphet i berörde ersättning för postportot, då densamma äfven utgår för tidningar m. m., eom icke påkalla någon postbefordran. En vidare oegentlighet är det att stämpelinkomsten icke tillfaller postverket, hvilken olägenhet visserligen kunde afhbjelpas derigenom att stämpelafgiften tillkom postkassen. som drabbas af utgifterna för det ökade hästantalet, hvilket erfordras för postbefor iringen af tidningar, periodiska skrifter och broschyrer, hvars antal med hvart år be: tydligt tillväxer. För vinnande af nödig kontroll drabbas älven exemplar af tidningar m. m. med stämpelafgift, för hvilka något porto icke borde erläggas. En beydlig del af denna inkomst medtages dessutom ensamt för kontrollen å afgiftens beE nöriga utgörande, hvilken kontroll i landsorten der tidningar utgifvas medtager 50 4 f all den inkomst, statsverket skulle hafva stt påräkna såsom ersättning för dessa tidiingars postbefordran. Sistlidet års bevill viogsstämpelafgift utgjorde 53,025 rdr 92 öre, wvarifrån dock 10,455 rår 81 öre afgingo ul stämpelarfvode och remisslage, så att iksgäldskontorets nettobebållning härå blej 12.567 rdr 11 öre. Generalpoststyrelsen anser deremot att :en ersättning, som derest stämpelafgiften adrages borde utgå för tidningars m. m postbefordran lämpligast torde kunna beräk: as efter tidningarnes och tidskrifternas eget renumerationspris. Sålunda tillgår säväl i lorge som i Danmark, der likvisst i den ålunda fastställda afgiften ingår äfven post: irvaltarearfvodet. I Norge utgör afgiften f de första 5 speciedaler, hvartill preiume: ationspriset uppgår — s:del; af de derpå