Aftonbladet – 17 september 1862, sida 2

sriivil nya läroböcker och skapat skickliga irare, samt i allmänhet innan man äterin hemtat det förlorade af den nyare tidens militärbildning. Och att konstatera detta är :st hufvudsaken, då meningen är attframälla officerskårens beskaffenhet i den närgoaste framtiden. Då en officerskårs praktiska utbildning i flera hänseenden är beroende af den teoretiska, har man låtit skildringen af den förra efterfölja framställningen af den sednare. Den praktiska utbildningen består dels i förvärfvandet af vissa färdigheter, som ifred kunna inhemtas, såsom i fäktning, ridning, skjutning, exercis, instruktion, kännedom af lefvande språk, m. m. d. som tillhörer specialvapnen — dels i förvärfvandet af krigssana, hvilken naturligtvis blott genom den omedelbara krigiska erfarenheten kan ernås. I afseende på den praktiska utbildning, om i fredstid kan förvärfvas, torde den venske officeren kunna mäta sig med de slesta andra armåers. Mycket af hvad som sknas ersättes genom den svenskarne egna sallenheten för yrket. En fäktskola har å gymnastiska centralnstitutet i flera årtionden existerat; dock ir fäktkonsten ej så allmänt spridd bland befälet som vore att önska. Detsamma torde kunna sägas om ridkonsten, ehuru svensken . allmänhet har lätt att lära sig rida; en -entralridskola lärer vara påtänkt. Skjutskolor hafva flera år varit inrättade; färdigneten i målskjutningen är dock ännu föga ppdrifven. I afseende på exercisen innevar den svenske officeren en icke obeydlig skicklighet att leda. trupp på oppna fältet; men ovanan dervid i bru:en terräng, d. v. s. den oftast förekommande, blir man snart varse. Deremot ega måsrga infanteriofficerare, tillföljd af den beständiga nydaningen af bevärmg, mycken ärdighet i instruktion; den tiden är lyckligtvis förbi, då man ansåg dem,som kunde svära och ryta mest, såsom goda instruksörer. Kännedomen af lefvande språk är tyvärr i allmänhet föga utbredd, hvilket äfven i sin mån bidragit att man ej kunnat göra sig förtrogen med den utländska maliärlitteraturen och lära känna krigsvetenska pernpas framsteg. Officerarne vid specialvapnen ega merändels en utmärkt skicklighet i de praktiska detaljerna af sitt yrke. Särskildt torde böra nämnas topografiska kårens officerare, hvilka i afseende på fältmätning och kartritning torde stå öfver de flesta andra länders; deras kartor äro mä sterverk at noggrannhet och finess i föreaiog med tydlighet och artistisk skönhet i utförandet. Att de s. k. generalstabs-officerarne ej kunna hafva någon särdeles praktisk färdighet, då ingen generalstabsskola tiones, säger sig sjeft. Ju längre tid förflutit sedan en armå deltagit i krig, dess nödvändigare blir det att inom densamma bilda en liten stam af offi cerare, som erhålla krigsvana genom att deltaga i andra staters krig och sedermera kunna afgifva ämnen till högre befälhafvare. Inom svenska armån är detta numera så mycket nödvändigare, som densamma — med undantag af den norska — efter 1815 är den enda i Europa, som icke blifvit pröfvad i åtminstone ett krig. En arm, som saknar en sådan stam och råkari strid med en krigsvand motståndare, liknar en blind. som skall slåss med en seende. Det oakjadt var det icke längesedan som man från högre ort ogerna såg till och med att enskildta officerare på egen bekostnad gingo ut i främmande krigstjenst. Detta förhåltande är numera ändradt. Emellertid har regeringen aldrig hos ständerna väckt förslag om erhållandet af en fond för office rares utsändande i krig på statens bekost nad. Det var på en enskild motionärs för slag, som för tvenne riksdagar sedan för detta vigtiga ändamål beviljades 9000 rdr årligen — en summa visserligen föga tillräcklig, men hvilken rätt använd dock småningom kunde medföra stor nytta. Om staten, det allmänna, skall hafva något gagn af officerares utsändande, så måste dertill väljas sådana, hvilka redan afgifvit prof på framstående duglighet, och hvilka uppnått en ålder, då reflexionsför mågan gjort det möjligt för dem att af de särskildta iakttagelserna bilda några bestämda resultater. Sådana officerare böra äfven tjenstgöra i staberna, för att få en blick öfver kriget i dess helhet samt till fälle att genomskåda de innersta bevekelsegrunderna och verkande krafterna. Dessa åsigter synas emellertid ej hafva ledt krigsstyrelsen. Ty hittills hafva för det