Aftonbladet – 17 september 1862, sida 2

ken, som varskodde kapten Wragge att vara aktsam i sina yttranden. Rätt bra, sade han: Som vanligt förstå vi hvarandra. Jag ser att ni är uttröttad, och jag vill derföre ej uppehålla er längre.4 4 an steg upp för att öjpna dörren, men hejdade rå då han hade hunoit halfvägs dit, och kom tillbaka. Låt mig göra upp saken med tjenstflickanX, sade han. Nikan ju inte i verkligheten ligga till sängs, och vi få lof att köpa hennes medhåll då hon öppnar porten för besök, naturligtvis utan att derför gifva henne något förtroende. Jag skall göra det begripligt för henne att hon skall säga er vara sjuk, alldeles som hon skulle kunna säga att ni ej är hemma, som ett medel att hälla obehagliga bekantakaper ifrån huset. Tillåt mig att öppna dörren för er. Sej förlåt, ni går ju af misstag in till mrs Wragge, i stället för upp till er. Jag vet det, sade Magdalen. Det är min önsskan att flytta mrs Wragge från det sämsta rummet i hela huset och att taga henne upp till mig. För denna afton? Förlldessa fjorton dagar.4 Kapten Wragge följde henne ut i matsalen och stängde visligen igen dörren innan han åter talade. Kan det på allvar vara er mening att under två hela veckor plåga er med min hustrus sällskap? frågade han med ett utryck af den högsta ötverraskning. Er hustru är den enda skuldfria varelse detta syndiga hemX, utbrast hon lidelsefullt. Jag måste — jag vill hafva henne med mig !? För all del, blif inte upprörd! sade kapenen. Tag oändligt gerna mrs Wragge — jag är ingalunda angelägen om henne. Sedan han med dessa ord hade afstått från sin ikta hälft, återvände han försigtigtvis in i förnaket. En egenhet hos det svagare könet ! änkte kaptenen och trummade med flngerpetsarne på sitt välvisa hufvud, Tvinga