Aftonbladet – 17 september 1862, sida 2

erson vore en fremling, så var det mr Noe anstones bestämda föresats att, till betryg gande utaf sin egen säkerhet, förfölja denne fiende. Händelser, hvilka det ej var nöd vändigt att utförligare meddela, hade inträf fat vid Aldborough, hvilka skulle sätta mr: Lecount i stånd att inom några dagar fö se den ifrågavarande personen, utan smink och förklädnad: Men då brefskrifverskar var alldeles obekant med den yngsta miss Vanstone, så var det högligen önskvärdt at någon bättre underrättad person i detta fall skulle taga saken om hand. I fall den äldsta miss Vanstone vore i tillfälle att sjell resa till Aldborough, skulle hon kanske vara god och skrifva för att underrätta derom, och mrs Lecount ville då genast svara för att utsätta en dag. Men om åter miss Vanstone vore hindrad från att göra denna resa, så bönföll mrs Lecount om att hennes svar skulle innefatta en fullständig beskrifviog på hennes systers personliga utseende, äfven de små egenheter i ett eller annat fall, som utmärkte hennes ansigte och händer, och att hon täcktes uppgifva, i fall bref nyligen hade kommit, hvarifrån 8ystern sednast hade skrifvit, eller Om ingen adress funnes i brefvet, hvad kuvertet hade för poststämpel. Med dessa upplysningar till hjelp ville mrs Lecount, af deltagande för den vilseledda unga damen, sjelf åtaga sig ansvaret föratt i tysthet taga reda på saken och att genast derefter skrifva till miss Vanstone för att meddela henne förhållandat. Svårigheten af att skicka detta bref, så att det skulle komma fram, gaf mrs Lecount föga bekymmer. Hon erinrade sig namnet på den jurist, som hade fört de båda systrarnas talan under Michael Vanstones lifstid, och utanskriften ljöd sålunda; Miss Vanstone. Medföljer brefven till mr PenIril; London.4 Detta inneslöt hon i ett bref ill mr Noel Vanstones jurist med en anbålan till honom att genast afsända inneligjande bref till mr Pendrils kontor,