Aftonbladet – 16 september 1862, sida 3

Nionde allmänna Skånska landtbruksmötet i Eristianstad. För detta möte innehåller Christianstads bladet för den 10:e en redogörelse ur hvil ken vi återgitva följande: Vår stad företer i dessa dagar en ovanlig liflighet, till följd af den mängd främlingar från när och fjerran som i anledning af det nu pågående landtbruksmötet hitkommit. Redan dagen före mötets öppnande besöktes expositions lokalerna flitigt. lär kasernen voro 7 större rum upplåtna för exponerade artiklar; landt bruksredskaper och maskiner voro uppställda i södra artillerigården, hästarne i des. k. smålandsstallarne samt öfriga husdjur å den rymliga planen öster om artillerigården. Vid kasernen vajade en mängd flaggor och kassernens södra framsida var likaledes prydd med flaggor. Å stora torget var upprest en med guirlander, vimp lar och granris klädd tribun, från hvilken landtbruksmötets ordförande utdelade priserna. Det 9:de allmänna landtbruksmötet öppnades förliden gårdag kl. 9 f. m. å härvarande teate, af hofmarskalken grefve A. Wachtmeister, som i ett kort tal erinrade om den stora betydelse mar nu för tiden öfverallt med rätta tillägger dessa möten. Sedan derefter ordföranden förklarat mötet öppnadt, beslöts på ordförandens förslag att början skulle ske med 4:de frågan så lydande: Åro förändringar behöfliga det system, som vid våra landtbruksmöten hittills blifvit fögjdt för prisbelöning af häster? Diskussionen inleddes af doktor Ringheim, hvarefter yttranden förekommo af inspektor von Essen, ryttmästaren Tornerhjelm, ED Wachtmeister från Wanstatorp, grefve eckfriis, grefve Diicker från EN landtbrukaren Olsson från Maglehult m. fl. Slutligen förenade sig mötet derom, att det för några år sedan antagna pointeringssystemet förtjenade at: till sin princip bibehållas, men att förändring i dess tillämpning vore af nöden; och öfverlemnades åt centralstyrelsen för Skånska hästafvelns. förbättring att uppgöra ett nytt schema till led: ning för hrr prisdomare vid bedömandet af de täflande hästarnes företräden. Derefter företogs frågan n:o 7: Böra provinsens hushållssällskaper vidtaga åtgärder till väckande af hågen för skogars plantering och vård? Oeh om så är, hvilka åtgärder kunna för ändemålets vinnande anses vara mest lämpliga? Inledningen till frågans besvarande gjordes af inspektor v. Essen, som varmt förordade kraftiga åtgärder till förbättring i vår nuvarande skogshushållning, hvars brister voro tillräckligt bevitt nade såväl af statistiska skrifter som af allmän erfarenhet. Efter talarens öfvert få måste lagen här träda emellan och skyde a det allmännas rätt mot de enskilda intressena. Härefter yttrade HR hr Ritter i följande ordalag: Innan denna fråga direkt besvaras vill jag häntyda på ett förhållande, som måhända underlättar dess lösning. Vårt landtbruk jemte dess binäringar hafva under sednast förflutna 20 å 30 år gjort betydliga framsteg. Medgifvas måste, att en af de förnämsta orsakerna till denna så glädjände företeelse bör sökas deruti, att staten verkat mycket för landets kultur i denna riktning. — Vi hafva nu 2:ne landtbruksinstituter och öfver 20 skolor. En del af dessa inrättninar hafva redan sedan årtionden varit i verksamhet, och många kunniga, för landtbruket nyttiga män hafva derifrån utgått. Dessutom bidrager en RK litteratur att väcka och underhålla intresset, så att alla billiga önskningar i den vägen böra vara tillfredsställda. Slutligen får jag omnämna en kraft, som verkat oändligt mycket för dem, hvilka saknat exempel af bättre landthushållning och ej heller varit qvalificerade att genom läsning inhemta nya ider samt göra desamma fruktbärande, jag menar våra landtbruksingeniörer, dessa kolporttret för vetande i landtbruket, som genom råd och dåd hafva bidragit till tusental tunnlands uppodling och ändamålsenliga behandling. — Särskildt är det mig bekant, att flera tusen tunnland vattendränkt mark i nordligaste och östligaste delarne af vår provins ännu skulle hafva cat obrukade, om icke dessa rådgifvare funnits. — Detta allt bevisar, att landtbruksläroverken och kunniga rådgifvares verksamhet hafva varit en välsignelse för landet. Då man vet, att endast !,, af vårt lands jordyta med fördel kan begagnas tilllandtbruk, och de öfriga ?,, äro, för sin stenbundenhet samt sterilite, af naturen bestämda till skogskultur, så må man förvånas öfver ringheten af det som hittills blifvit vidgjordt för spridande af kunskaper utiskogsskötseln. På det nu skogsväsendet må komma i skick jemförligt med landtbruket, vågar jag föreslå att samma medel, som visat sig så välgörande för detta sistnämnda, också må för den andra, hittills så styfmoderligt behandlade, grenen af landets hufvudnäringar, användas. Rikets hushållssällskaper torde derföre söka förmå statsmakterna, att bevilja anslag till upprättande .af nödiga läroverk för utbildande af i skogsskötsel kunnige: personer; hvarjemte hemställes om icke, fortast möjligt, kunnige män borde anställas för att besöka,samtimed upplysningar tillhandagå rådbehöfvande. Sedermera yttrade sig direktör v. Ekenståen som önskade, att staten måtte kraftigt ingripa till våra skogars skydd, vidare ryttmästaren Tornerhjelm som framställde vigten af eganderättens helgd äfven i denna fråga, hofpredikanten Lagergreen, åboen fven Nilsson i Broby m. fl. Ehuru efter diskussionen af denna fråga ingen proposition framställdes, för sammanfattande aföfverläggningens resultat, torde dock af hvad yttradt blifvit framgå att mötet ansåg upplysning och förökad insigt i skogshandtering såsom det första vilkoret för skogshushållningens förbättring — hvarföre ett skogsinstitut vore för provinsen högst önskvärdt — samt lagstiftande maktens ingripande i skogsegarens eganderätt böra.ske med möjligast lätt hand. Öfverläggningen i 5:te frågan: Vore e skäl att vid piovinsens årliga landtbruksmöten utdela serskida priser för hornboskap af mjölkrace och köttrace? inleddes af pastor Wulff, som förordade bifall till fråsan. I samma syftning yttrade sig doktor Ange in, Som ansåg synnerligast yngre kreatur af köttracen böra prisbelönas; hvarefter mötet beslutade att besvara frågan jakande. Efter öfverläggningens slut kl. 12 besågos de exponerade kreaturen och de öfriga expositionsartiklarne. Kl. , 3 utdelades priserna å den på stora torget uppförda tribunen. Priserna bestodo i silfverpokaler och silfverbägare samt me. daljer af silfver och brons. Bref från London. (Från en af Aftonbladets korrespondenter.) Den 6 September. — Enge!ska krigsskepp.