Aftonbladet – 16 september 1862, sida 2

STOCKHOLM den 16 Sept. Ofversigt af de trenne skandinaviska rikenas stridskrafter. V. i Officerskårernas beskaffenhet. Man kommer nu till ett kapitel, som är af särdel s ömtålig natur och vid hvars be-! handling det verkligen fordras mycket mod att säga sanningen, emedan densamma, om äfven med varsamhet uttalad, nästan oundvikligen måste stöta mången för hufvudet. : Då dessa rader likväl skrifvas med det re-! naste uppsåt att gagna fäderneslandet och det ädla yrke, som har dess försvar till upp! gift, må man i medvetandet häraf hemta för) tröstan, samt låta alla konsiderationer fara, för en på långvarigt eftertänkande grundad, öfvertygelse om nödvändigheten af att vissa ; saker en gång blifva utsagda. : i En armås organisation må vara aldrig så god, dess materiel aldrig så förträfflig, dess! disciplin aldrig så ypperlig och dess tap! perhet aldrig så otvitvelaktig, så hjelper allt ; detta föga, om den i far.ns stua.d saknar en: duglig officerskår, hvilken inom sig eger lifs: kraft noz att frambringa skickliga högre befälhafvare. En sådan armå blir, så vida ej: särdeles gynsamma förhållanden hindra det, ! inom kort splittrad och slagen, eller kan åtminstone ingenting uppnå af de föresatta målen. Bästa beviset på riktigheten af detta påstående lemnar det olyckliga öde, som i! italienska fälttåget år 1859 träffade österri-: kiska armån, hvilken likvisst för öfrigt både i inre och yttre hänseende var utrustad med alla upptänkliga hjelpmedel. i Å andra sidan kan en duglig officerskår: hos en armå ersätta många brister, liksom: den öfver hufvud är det nödvändiga vilkoret för tillvaron af dess goda egenskaper. 1: krig beror allting i sista hand på befalets? och särdeles den högre ledningens goda be-: skaffenhet. i En officerskårs duglighet hvilar förnämli-! gast på ändamålsenligheten af dess teoreti-! ska och praktiska utbildning, på ett rättvist! befordringssystem och på en tillräcklig af-; löning. Vi vilja ur dessa trenne synpunk-; ter granska den svenska oflicerskårens ställ-! ning och sedan dermed jemföra de tvenne? andra armåernas. I Den teoretiska och praktiska utbildningen: måste gå hand i hand med hvarandra. Teo-! rien kan lika litet undvara praktiken, som den; sednare den förra. Praktiken är handen,: som verkställer handlingen, teorien är förståndet, som leder den. Utan teori kan vis-; serligen genom mångårig slentrian en viss: mekanisk färdighet förvärfvas, hvilken likvisst : städse rörer sig inom en inskränkt sfer och oftast är åtföljd af osäkerhet i handlingen; ! men vidgas synkretsen, tillstöter oförmodade i företeelser, och det gäller att fatta ett ha-! stigt, sjelfständigt besinty såsom ofta i krig, i då hjelper ej en sådan praktisk bildning.4 A andra sidan kan äfven teorien komma på afvägar; man utgifver icke sällan för teoretisk bildning hvad som ej är det, emedan i det ej härflyter ur den enda riktiga källan: krigets erfarenhetsrön: Det är blott inom armåer, hvilka på länge ej deltagit i krig, som man skiljer mellan teoretiska och praktiska officerare ochi hvilka okunnigheten och lättjan till sitt försvar i få höja skränet mot den teoretiska bildningen. Ju mera krigsvana och ju längre krigserfarenhet, som finnes hos en armå, dess mera värde sättes inom densamma på vetande och kunskaper. Den mångsidiga och olikartade förmåga, som krigets skiftande verksamhet fordrar af befälet, isynnerhet det högre, kan blott genom mycket studium och mycken eftertanke förvärfvas. Ju längre tid förflutit sedan en armå deltagit i krig, till följd hvaraf en mängd militära traditioner efter hand gått förlorade, desto grundligare måste officerskårens vetenskapliga bildning vara. Kriget är otvifvelaktigt ett alldeles eget element, i hvilket man lika litet med den erforderliga ledigheten kan röra sig utan vissa vano: och egenskaper, hvilka med ett gemensamt namn kallas krigsvana eller krigserfarenhet, som mani förmår reda sig i vattnet utan att kunna I simma. Men å andra sidan är säkert, att krigsvanans förvärfvande i väsendtlig mån underlättas at den sanna teoretiska bildningen. En officer, som genom densamma erhållit ett sammanhängande och förberedande begrepp om krigets natur, finner sig mycket hastigare i det fiämmande elementet, än den som saknar vetenskaplig bildning, om man för öfrigt antager att båda hafva samma praktiska utbildning, som kan uppnås ifred. etta är klart af sig sjelft samt dessutom genom otaliga exempel bevisadt. Ehrensvärds populära ordspråk: ?Den tänker illa, som först tänker dåkulorna hviva?, uttryc ker i korthet hvad som i detta ämne kan sägas. Den teoretiska officersbildningen förvärfvas vid militärskolor, på hvilkas ändamålsenliga inrättning officerarnes duglighet i många hän seenden beror; ty der får deras vetande den