Aftonbladet – 16 september 1862, sida 2

yttrad tacksägelse för Noel Vanstones sista deltagande frågor tog han Magdalens arm och förde henne in i boningshuset. Jag sade er att hon skulle visa klorna, sade han. SDet var icke mitt fel att hon klöste er, innan jag hann hindra det. Hon har väl inte sårat er svårt? Hon har sårat mig, men till något gagn, svarade Magdalen — hon har ingifvit mig mod att fortfara. Säg blott hvad som i morgon är att göra, och lita på mig att det skall ske. Hon suckade djupt, sedan hon hade sagt dessa ord, och gick upp isitt rum. Kapten Wragge gick betänksam in i förmaket och satte sig ned för att öfverlägga. Han kände sig för ingen del så säker, som han skulle hafva önskat att vara det, angående fiendens nästa företag efter dagens nederlag. Hushållerskans blick vid skilsmessan hade pyanska tydligt sagt honom att hon ännu ej var vid slutet af sina resurser, och den fordna militären insåg hur vigtigt det var att i god tid bereda sig på att möta hennes nästa anfall. Han tände en cigarr och sysselsatte sitt uppfinningsrika förstånd med de faror, som framtiden kunde hafva i beredskap. Medan kapten Wragge satt och begrundade sin ställning i förmaket vid North Shingles, var mrs Lecount på sin sida stadd i djupa tankar uppe i sitt sofrum vid Sea View. Hennes raseri öfver den misslyckade utgången af hennes första försök att uppenbara komplotten, hade icke gjort henne blind för nödvändigheten af att utan dröjsmål göra något nytt bemödande, innan mr Noel Vanstones tilltagande förtjusning ej längre lät hejda sig af hennes råd. Sedan den snara, som blifvit utlagd för Magdalen, hade förfelat sitt mål, så var hennes plan att locka Magdalens syster till upplysningar,