Lecount hade gjort en ursäkt för det lilla missförståndet föregående afton; Lecount hade bönfallit om denna lilla utflykt, såsom elt tillfälle för att afbedja sitt fel. Mr Noel tänkte på hennes samtal med honom, sednare på qvällen, och plirade på Magdalen, myste och småskrattade utan uppehåll. Mrs Lecount spelade sin rol förträffligt. Emot Magdalen var hon moderlig, för Noel Vanstone bade hon den ömmaste uppmärksamhet. Hon var djupt intresserad för kapten Wragges. samtal och mildt nedslagen öfver att det endast vände sig kring allmänna ämnen, istället för att uteslutande omfatta vetenskapen. Ej ett ord, icke en blick undföll henne; som på ringastv vis förrådde hennes afsigt. Hon var klädd med sin vanliga, prydliga elegance och den enda afsällskapet, som förblef angenämt sval äfven under den hetaste stunden på dagen. Då de vid ankomsten till Dunwich stego ar vagnen, begagnade sig kaptenen af eit ögonblick då mrs Lecounts ögon voro vända från honom, för att ytterligare stadfästa Magdalens uppmärksamhet genom ett par varnande ord. tPass på katten! hviskade han. Hon kommer att visa klorna på hemvägen! De lemnade byn och vandrade till ruinen tf ett kloster i närheten deraf, de sista emningarne af den fordom folkrika staden Duowich som återstå sedan den för några irbundraden tillbaka förstördes af det allt. ippslukande hafvet. Sedan de hade tagit vinerna i ögonsigte, sökte de skugga i en. iten skogsdunge, belägen mellan byn och. le låga sandkullar, från hvilka man kan kåda ut öfver oceanen. Här manövrerade. sapten Wragge så skickligt att Magdalen ;ch Noel Vanstone kommo att gå litet före: rs Lecount och honom — han tog en orätt: väg och gick vilse med den mest förvil-; ande tankspriddhet. Efter några minuters. ortsalt vandring — åt: orätt håll — kom jan fram till en öppen plats nära stranden, rdnade artigt sin tältstol åt hushållerskan,