I den ringaste grund för sina misstankar, så i vida vi ej sjelfva räcka henne en hjelpsan j hand. Vi skola få se i dag om hon ha i varit dåraktig nog för att förråda sig åt sei husbonde, innan hon genom några fakta kar understödja sitt påstående. Jag tviflar der I på. Har hon sagt något, så skola vi låte ; det regna bevis på vår rättighet till Bygra j veska namnet öfver hans lilla svaga huf vud, tills det värker af öfvertygelse. N har två saker att noga iakttaga under vär färd först och främst: att misstro hvart enda ord som mrs Lecount säger till er. För det andra: att uppbjuda all er tjusningskraft från och med denna dag, för att fängsla mr Noel Vanstore. Jag skall gifva er tillfälle, då vi vid Dunwich stiga ur vagnen, för att promenera till fots derstädes. Tag på er en hatt; tag på er ert leende. Gör er växt full rättvisa — snör er hårdt; bär edra nättaste skor, edra ljusaste handskar; fängsla den lilla girga stackaren med edra behag — fängsla honom hårdt — och lemna hela saken för öfrigt åt mig. Tyst! här kommer min hustru: vi måste hädanefter vara dubbelt vaksamma med heuvne. Låt mig se hur mössan sitter! — Ån dina skor? — Hvad är det jag ser på ditt förkläde? En fläck? Jag vill inte veta af några fläckar! Tag af dig det efter frukosten och sätt på dig ett annat. Sätt din stol midtför bordet — mera åt venster — ännu mera. Slå nu i te.s Då klockan blef treqvart till elfva, skiekades mrs Wragge med sitt fulla medgif. vande in i det lilla rummet innanför förmaket för att derstädes försjunka i grubbI rier rörande sykonsten under hela den återstående delen af dagen. Just då timmen slog, höll mr Vanstones vagn utsmför porten till Norih Shingles, der Magdalen och kapten Wragge i trädgården afvaktade dess ankomst. På vägen till Dunwich inträffade intet, som kunde störa nöjet af färden. Mr Noel Vanstone var vid god helsa och ett lysande lynne,