Hon ryste häftigt tillsammans, då hon svarade. Han har kysst min hand, sade hon. Säger ej detta nog? Låt honom ej få sitta bredvid mig på hemvägen! Jag har uthärdat allt hvad som varit mig möjligt — förskona mig under det återstående af daen. Jag skall skaffa er plats på framsätet i vagnenX, svarade katenen; vid sidan af mig. På återfården bekräftade mrs Lecount sanningen af kaptenens förutsägelse. Hon visade klorna. Stunden kunde ej hafva varit bättre vald; förhållandena hade svårligen kunnat vara lämpligare för hennes afsigter. Magdalen kände sig obeskriflgt nedstämd: hon var trött till själ och kropp och hade sin plats midt emot hushållerskan, som till följd af den. nya anordningen hade kommit att sitta på hedersplatsen vid sidan af sin husbonde. Med en ökad lätthet att iakttaga de minsta förändringar i uttrycket af Magdalens ansigte försökte mrs Lecount den försa al sina utvägar, genom att leda samtalet på London och de olikartade fördelar, som invånarne i de särskilda delarna at staden. på ömse sidor om floden, hade att åtvjuta. Den alltid uppmärksamme Wragge fattade dock hennes afsigt förr än hon hade väntat, och inföll genast med ett långt anförande. sAha! ni ämnar er till Vauxhall Walk; min nådiga, tänkte kaptenen; jag skall skynla -frig dit före er.4 Han började genast med en helt och hålet romantiserad beskrifning på de särskilda varter i hufvudstaden, der han hade bott, Janska skickligt kom han då äfven att nämna Vauxhall: Walk, säsom ett af dem, eh räddade derigenom Magdalen från den förmodade fråga, rörande denna stadsdel med hvilken mrs Lecount ämnade öfverraska henne. Ifrån beskrifningen om sina åtbilliga, praktfalla bostäder öfvergick han ätt till en redogörelse om sig sjelf, och anför