— I Illustrerad Tidning läses: Från London har till v. ordföranden för centralkomitn för svenska expositionen derstädes ankommit en skrifvelse, meddelande en af doktor Percy, föreståndare för South Kensington Museum äfvensom andra vetenskapliga och tekniska samlingar, uttalad önskan att den till expositionen utsända förstäfven af det vid Motala verkstad byggda ångfartyget Blekinge, sådan den befanns efter fartygets påstötning vid Dalarön, måtte blifva skänkt till någondera af de museer doktor Percy förestår, för att derstädes uppställas såsom en stående annons om svenska jernfartygs och svensk jernplåts duglighet. Det faller af sig sjelft att denna för vårt land och vår jernhandtering så smickrande begäran blef med nöje uppfylld, och kommer följaktligen Blekinges förstäf, verldsbekant vorden, att för alltid qvarstanna i England. Hvem hade kunnat ana något sådant? Icke Motala, som förfärdigat förstäfven, icke ingeniör W. Lindberg, genom hvars försorg den kom till London, icke den arme lotsen, som törnade på och som genom brutna lemmar och ett för alltid brutet välstånd fått dyrt plikta för ett missöde, som likväl ländt vårt land till heder. Der ser man att, i tröts af ordspråket, äfven olyckan har en fröjd. RR