INTET NAMN). AR WILKIE COLLINS. Jag förstår ej hvad ni menar, sir, sade Magdalen och betraktade honom med en missnöjd min. Ar det er afsigt att för framtiden öfverlemna mig åt mina egna resurser?4 Min söta flicka ! utropade kapten Wragge; har ni ej ännu hunnit vänja er vid mitt humoristiska sätt? Jag har sagt farväl åt min hembakade vetenskap af den enkla orsaken att mrs Lecount ej mera skulle lyssna tll mina upplysningar. Har jag icke antagit bjudningen till Dunwieh? Var vid godt mod. Den hjelp, som jag hittills har lemnat er, är ett intet emot det bistånd, som jag hädanefter skall gifva er. Det blir för mig en hederssak att drifva bort mrs Leeount. Detta sista experiment af henne har gjort saken till en personlig strid oss emelan. Derna qvinna tror då verkligen att: hon kan lura mig!!!4 utropade kapten och stötte knifskaftet i bordet under ett utbrott af dygdig harm. Vid himlen, jag har aldrig förr under min lefnad blifvit så förolämpad! Drag er stol närmare intill bordet, min bästa Macdalen, och skänk ett par ögonblicks uppmärksamhet åt hvad jag har att säga u er. Magdalen lydde honom. Kapten, ge sänkte försigtigtvis rösten inna ger vidare. Jag har från början sagt er, fortfor han, Tatt det nödvändigaste af allt är att ni cj låter öfverraska er af mrs Lecount under något anfall af tankspriddhet. Jag uppre-: r detsamma ännu en gång efter hvad som händt denna morgon. Låt henne fritt misstänka er! Jag trotsar henne att N 4) Se A. B. n:r 154, 155, 157—159, 161—164, om 177, 17, 181—184, 186, 188, 189,