Aftonbladet – 12 september 1862, sida 3

alska miss Garths ansigte och gestalt — hon tyckte sig nu finna likheter, som hon aldrig förut bade tänkt sig, mellan der vredgade stämma, som : hon hörde i mr Vanstones hus vid Vauxhall-Walk, och den vackra, belefvade röst, som ännu ljöd för hennes öra efter aftonens besök. Hon ville väl öfvertyga sig om att hor hade uppnått dessa r-sultat, genom att med skärpt tankekraft hafva sökt intränga isann förhållandet, sådant det redan var henne bekant, men detta hennes bemödande vu fruktlöst. Mrs Lecount var emellertid ej den qvinna, som onödigtvis förslösade tid och tankar. under försök att bibringa sig några mer eller mindre sanna förklaringar. Hon antog blott den obestridliga slutsatsen, att stun dens gissningar had ledt till den gjorda upptäckten. Och, hvad än mera var, hon erkände den obehagliga sanningen, att den öfvertygelse, som nu hade slagit fast rot i hennes eget sinne, ännu icke egde eit enda antagligt bevis till stöd, för att rättvisl:gen kunna inverka på andras mening. Hvilket vore väl under dessa förhållanden det rätta sättet alt gå tillväga med her nes häsbonde? Om hon följande morgon uppriktigt sade honom den öfvertygelse, sow hade tal henne, så kände hon mr Noel Vanstont alitför väl, för att icke veta att ett af följande två resultater utan tvifvel skulle in: wäffa. Antingen blef han ond på hense skulle fordra bevis, och då hon ej kunde gitva honom något sådant, skulle han an klaga henne för att utan någon annar un ledning, än ett afundsjukt begär att allägsna Magdalen, vilja skrämma upp honom: eller också skulle han blitva häftigt upp skrämd, ropa på lagens beskydd och famil