Aftonbladet – 12 september 1862, sida 2

dorna och ödlorna smögo sig ut och inigenom stenpyramiden i hennes aqvarium. Men hon begick samma olycksbringande misstag, som sluga menniskor under beröringen med sina i intellektuelt afseende underordnade likar nästan alltid äro fallna för att begå — hon litade blindt på att narren skulle förråda sig. Hon glömde att en bland de lägsta af alla menskliga egenskaper, listen, just ; sin högsta potens finnes utvecklad hos de sämst begåfvade naturer. Hade hon på ärligt vis yttrat sitt missnöje med sin husbonde, så är det ganska troligt att hon hade skrämt honom. Hade hon öpet meddelat honom s:na intryck, så skulle hör hafva förvirrat honom genom att framlägga en kedja af tankar för bans svaga förstånd, som han ej hade mäktat fatta; hans nyfikenhet hade då tvingat honom att begära en förklaring, och genom att leda denna nyfikenhet hade hon kunnat hafva honom i sina händer. Nu satte hon deremot sin list emot hans, och narren befanns vara henne en fullt jemngod motståndare. Mr Noel Vanstone, för hvilken alla mera storsinnade bevekelsegrunder voro olösliga gåtor, fattade det lågsinnade motiv, som gömde sig under hans huskållerskas hndlingssätt, så i ögonblicket och klärt, som om han hade varit en man af det skarpaste förstånd. Mrs Lecount lemnade honom för natten, öfverlistad och med fullt medvetande af att hon var det — bon lemnade honom med det tigeraktiga i sitt sinne i full jäsning och med ett sju dande begär att tå spänna sina fina neglar i sin husbondes ansigte. Hon var emellertid ej den qvinna, som lät afskräcka sig af en förlorad strid — nej, icke af hundrade. Hon var fast beslutas att tänka och oupphörligt tänka, ända till