Aftonbladet – 12 september 1862, sida 2

slog hon ihop sina händer och utropade häftigt midt under det djupa mörkret: Miss Vanstone är här nu igen!4 Hon steg upp ur bädden och tände ett Jjus. Så fasta hennes nerver ock voro, hade de dock kommit i skakning till följd af den fattade misstanken. Hennes vanligen stadiga hand darrade, då hon öppnade sin toilettlåda och framtog derur en liten flaska. Trots .sina släta kinder och sitt väl konserverade hår, såg hon fullt så gammal ut som hon verkligen var, då hon blandade litet af dropparne med vatten och ifrigt drack ur det; hon svepte derefter in sig i sin morgonrock och satte sig ned i en stol vid sidan af bädden för att lugna sig. Hon var alldeles urständsatt att kunna erinra sig de slutföljder i sina tankar, hvarigenom hon hade kommit till den gjorda upptäckten. Hon kunde ej komma tillräckligt långt ifrån sig sjelt, för att fatta att hennes halft bildade öfvertygelse om familjen Bygrave hade slutat med att göra den misstänkt för henne; att hennes ideförbindelse derefter hade erinrat henne om detta andra ämne för misstankar: intrigen emot hennes husbonde;. och att dessa tvenne idber — olika föremål för misstroende — då de kommo i beröring med hvarandra, hade f(remkallat ljus i saken. Hon var icke i stånd att tänka sig tillbaka på detta vis irän verkan till orsak. Hon kände blott att misstanken redan hade blifvit mer än misstanke; öfvertygelsen kunde ej hafva slagit fastare rötter i hennes sinne. Då mrs Lecount tänkte på Magdalen i det nya ljus, som hon nu hade framkallat, sökte hon öfvertyga sig om att hon hos den behagliga och vackra flicka, som för en timme sedan hade sutit vid hennes husbondes bord, igenkande nägra drag af den