Aftonbladet – 12 september 1862, sida 2

hade tvingat hennes tankar att vända sg till den flydda tiden. De vandrade ifrån den närvarande dagen till den förflutna, trots hennes egen vilja. Hon tyckte att hennes gamla husbende ännu lefde; redan glömda yttranden och tilldragelser inom den engelska umgängeskretsen i Zirich återkom för hennes minne; hon erinrade sig den gamle rsannens dödsbädd i Brighton; resan ifrån Brighton till London; det omöblereade, otrefliga rummet vid Vauxhall Walk; hon tänkte på hur hennes aqvarinm bade fått sin plats på köksbordet, huru den falska miss Garth vatt på en stol vid sidan deraf och skuggade sina inflammerade ögon med handen emot dagsljuset, Hon tänkte å det snonyma brefvet, hvilket uti dunkla ordalag bänsyftade på en intrig; hon kom ihåg huru det låg i hennes hand och huru hon bar in det till sin husbonde; hon påminde sig deras samtal, då det blef fråga om att ifylla det lemnade tomrummet i. annonsen och äfven den tvist. som sedermera följde, då hon sade mr Noel Vanstone att den summa som han hade bjudit. var orimligt låg. Ett gammalt tvifvel, som hon icke hade oroat sig öfver på flera veckor, vaknade ånyo — ett tvifvel, huruvida det hotande anslaget hade uppiösts i ioma ord, eller om hon och hennes husbonde ännu en gång skulle få höra af det. Då hennes föreställningar hade kommit till depna punkt, afbröts åter hennes tankegång och för några ögonblick hade hon intet vidare att tillägga. Nästa minut satte hon sig häftigt upp i sängen; hennes hjerta slog härdt och en svindel betog henne nästan förmågan att tänka. Med en elektriek has! samlade hon alla dessa strödda erinringar och försökte alt bringa dem isammanhang. I ögonblickets våldsamma sinnesskakning