io AN ARE Br fär kr ngt, — TR Ära — FE ÄT rä ÅL EE kade kärandena att, då lädret bort, vederbörlien förtullas och stämplas, men sådant ej skett. lädret borde anses olofligen i landet infördt och till följd deraf förbrutet förklaras. Hr Tham tillkännagaf nu att han, hur dom i saken än kunde utfalla, ansåge, då svaranden ej ebragt sådan bevisning at, derigenom vore ådagalagåt, att ifrågavarande läder landvägen inkommit, till följd hvaraf det bordt vara tnullfritt, att beslagarena haft fog till beslaget, hvarföre han yrkade att svaranden måtte kännas skyldig ersätta kostnaderna för varans afförande vill konfiskationskontoret, vågpenningar m. in. med 46 rdr 15 öre. Till svar härå åberopade hr Staaff sin förut afgifna förklaring, anseende beslagarnes åtgärd alt anhålla varad obehörig, då de ej kunnat styrka att den olofligen blifvit införd i landet eller varit stämpling underkastad. Hvad de af kärandena åberopade tullförfattningar anginge så hade hr Staaff förut visat att de ej för detta fall hade minsta tillämplighet. Hr Staaff ansåg dessutom godsegaren till alla delar skyddad genom de skrifvelser, som ingått från tullkammaren i Strömstad, samt de upplysningar dervarande tulldistriktchef i särskåtdt skrifvelse till generaltullstyrelsen lemnat, hvarigenom vore styrkt att godsegaren med bästa vilja ej vid Strömstads tullkammare kunnat få lädret stämpladt på grund deraf att varan af ifrågavarande tullkammare ansetts tullfri. Dessutom hade under ransakningen blifvit upplyst att något slags försök till smuggling ej blifvit gjordt, alldenstund varan i Carlstad blifvit å ångfartyget Wermland inlastadt under vederbörande tulltjenstemäns uppsigt samt öppet förts genom landet. På grund af allt detta bestred hr Staaf alla ersättningsanspråk, likasom han fortfarande förklarade sig anse beslaget alldeles stridande mot gällande tullförfattninzar. Hvad anginge ifrågavarande läderpartis identitet, eller att detsamma utgjorde en del af det till Göteborg öfver Idefjorden införda, så hade hr Staaff sjelf derom förebragt den bevisning han för närvasande aktade nödig, ehuru hr Saaff ansåg att bevisandet af motsatsen hade bort åligga kärandena. Hr Staaff hade till ytterligare styrkande deraf åberopat åtskilliga vittnen, men öfverlemnade dock målet i sitt närvarande skick till rätten, anseende nämnde vittnens hörande nu obehöfligt, enär detta endast skulla uppehålla rättegången; men förbehöll sig för den händelse att dessa vittnens afhörande mot förmodan kunde blifva erforderligt; att i högre räit få vidare förebringa, bevisning i detta hänseende. Målet öfverlernades härefter till domstols pröfning och kommer rättens utslag att afkunnas den 24 d:s. o — ÅA rådhusrättens 5:te afdelning forsattes i dag ransakningen i målet mot jernbäraren Forsslind, tilltalad för våld mot den preussiske kaptenen Jännischen. Forsslind, som efter förhöret i polisen i häkte inmanades, blef sedermera af rådhusrätten frigifven, såsom vi förut omnämnt Forsslind har nu sökt leda i bevis att han ej på nägot sitt förgått sig mot Jännischen vid det ifrågavarande uppträdet, och, medhade i da ett vittne, ättiketillverkaren Öman, som, hörd om händelsen, tog på sin ed att han hela tiden, då våldet skulle egt rum, varit i sällskap med Forsslind samt att denne derunder hvarken knnffat eller på annat sätt våldfört kaptenen. Vittnet hade endast hört Forsslind yttra: se der är den gamla, gråa rackaren, och straxt efter som detta utrop blifvit af Forsslind fäldt hade han blifvit tagen i förvar af polisen, trots sin protest deremot. Rättens ordförande fästade vittnets uppmärksamhet på att tre poliskonstaplar förut tagit på sin ed att Forsslind knuffat kaptenen, men vittnet vidblef dock sin berättelse. Forsslind öfverlemnade nu målet tll domstolens pröfning, men allmänna åklagaren begärde del af handlingarne, för att med sitt yttrande inkomma. Å — En åkardräng vid namn Jansson, som haft sin station å Hötorget, blef i dag på grund af upprepade förseelser vid 10 rdrs vite förbjuden att vidare betjena åkarem betet. Janssons meritförteckning upplästes och innehöll: 1860 Juni 30 pliktfälld för hårdt körande; 1861 Jan. 12 d:o för oriktig station; d. 30 s. m. d:o för öfverdådigt körande, den 31 s. m. d:o för prejeri öfver taxa; Juli 4 d:o för hårdt körande; September 5 d:o för öfverdådigt körande den 16 d:o för vedstjelpning ; den 20 Dec. d:o för obe hörig station; 1862 Maj den 22 d:o för d:o; Aug. 3 d:o för fylleri ; den 9 s. m. för slagsmål; den 22 d:o. för oq vädinsord och sista gången i dag för d:o Jansson aflägsnade sig ur polisens förmak under yttrande: Jo, så behandlas en fattig åkardräng. — Då ångfartyget Cbapman för någon tid sedan afgick på resa hit från Gefle, inträffade den olyckshändelsen i Gefle-ån, att en mindre roddbåt, hvari tvenne personer befunno sig, tillhöriga besättningen å ett norskt fartyg, blef öfverseglad. Den ena af sjömännen omkom, men den andra lyckades, sedan Chapman stoppat farten, klättra upp i hjulhuset, hvarur han oskadad framdrogs. Tvenne ångbåten åtföljande passageare hafva i dag inför härvarande rådhusrätt blifvit hörda öfver förloppet vid olyckshändelsen, och uppgaf det ena vittnet, stadsmäklaren A. G. Lagervall, att han i det trånga farvattnet ej observerade båten förrän olyckan redan var skedd. Befälhafvaren hade vid skriket af de öfversegiade personerna genast kommenderat stopp och back samt vidtagit nödiga räddningsåtgärder. Fartyget hade omkring en half timma uppehåliit sig på stället, men något spår af den drunkaade hade ej stått att finna, hvaremot den perOn, som inkommit i hjulhuset, oskadad räddaJes. Det andra vittnet, kopparslagaren P. A. fhalen, hade mindre aktgifvit på omständigheterna vid olyekstillfället, hvarföre han ej kunde lemna några närmare upplysningar Båda vitt ena öfverensstämde likväl deri, att de ansågo let fartyget ej för det trånga farvattnets skull kunnat vika åt sidan. — En person vid namn B. Svensson gjorde i 4 inför rådhusrättens femte afdelning offentlig utfbön för en spanmålsbärare vid namn Eriksson. Svensson hade blifvit dömd till afbön derföre att an angifvit sin vederdeloman för ol fligt tillsrepp utan att kunna bevisa angifvelsen. Oreb o den 10 Sept. Nyligen blef på en häst i Gi mms socken buken uppristad af nådare. Nu förnimmes annat i samma den orten. Natten till i måndags höron; som bodde i rärheten at der plats en, der Walstabyns invånare låta ga sommaren, skott lossas och ästa jemra sig. Personer tillkallades, men Ommo lör sent att gripa de utåt sjön undan kyndande Ogerningsmännen, hvilka antagligen red förde det byte, som två skott beredt dem. ;F 30 gäss återfunnos endast 3 genast; de öfriga itlrättakommo dock följande dagen med undanif 4, som förmodligen dödskjutits och stuÄfven af de olrige voro en del sårade. Göteborg den I Hept— En kemmansdotter Anna netina Olsson från Körret i Fjärås församling f Halland hade i går härstädes tappat en sum: a penningar af 106 rdr 50 öre. Tan trodde en Tör henne ganska Ditydliga summan vara rlorad; men en g artillerist n:r 52 Skoz vid de batteriet hittade penningarne och aflemnade om till polisen, der hemmansdoitern återfick desamma.