Rättegångsoch Poliesaker. Rådhusrättens afdelning för tullmål. Vid gårdagens session förevar åter ransakning i målet angående det stora beslag å läder, som för någon tid sedan härstädes gjordes å ångbåten Wermland, kommande från Carlstad. Såsom vi förut omnämndt, blef vid förra rättegångstillfället saväl befälhafvaren å ångbåten Wermland. kapten Fernqvist, som öfrige instämde parter, med undantag af godsegarne, hrr A. och J. Beer i Fleckefjord 1 Norge, skiljda från målet. Nämnde herrars talan föres af v. hofrättsnotarien Otto Staaff, som vid pårop nu inställde sig. Målet uppsköts vid förra rättegångstillfället af den anledning, att advokatfiskalen Tham då yrkade att få lädret besigtigadt på det utrönas måtte huruvida lädret vore att anse för norsl: eller annan utländsk vara. För detta ändamål hade uppdrag lemnats åt garfverifabrikörerna löjtnanten J.v. Kock, A. M. Brandelius och A. W. Lundin, hvilka afgåfvo ett betyg af innehåll att, hvad de anhållna 127 bundtarne sulläder, uppskattade i värde till omkring 31,000 rår, anginge, så togo besigtningsmännen på sin. ed att detta läder vore af utländsk tillverkning, obestridt dock lemnadt om det vore norskt eller fabrikat från annat land. Hvad åter vidkom de mindre parti: erna bindsulläder och kalfskinn, som hitkommit, uppgåfvo sig besigtningsmännen ej, derest varan icke varit med norsk tillverkningsstämpel försedd, kunnat bestämma huruvida denna vore af svensk eller utländsk tillverkning. Detta besigtningsinstrument togo besigtningsmännen på sin ed. Hr v. Kock uppgåaf såsom anledning, hvarföre besigtningsmännen kunnat afgilva det intyg att sullädret icke vore svenskt, den förklaring, att det garfämne, hvarmed ifrågavarande läder blifvit beredt, vore af egendomlig b Tenhet, samt att dylik beredning endast begagnades vid några få garfverier i Sverge, deribland hr Kock eget. Hr v. Kock tillade att han bland no läder, som han sett, visserligen icke sett n läder beredt med detta garfämne, hvilket t icke hindrade, att norska fabrikanter, lik som hr Kock sjelf, kunnat tillägna sig me den Hr Staaff anmärkte det svälfvande och obestämd: i en dylik förklaring. Advokatfiskalen Tham yrkade härefter, pant v. Koch inför domstolen måtte giva en berät:else om det sätt, hyarpå h gå tillväga, då han till Norge infört sina tillverkningar, för att få åtnjuta t desamma. Detta Yrkande bestreds af br St som ansåg att den upplysningen ej kunde på målet inverka. Advokatfiskaten Tham förmenade likväl att dessa upplysningar voro at vu enär reciprocitet uti ifrågavarande fall gäller för båda länderna ie grund af gemensam tullag stiftning. Advokatfiskalens begär Sån r Staaff, som förmenade att af den oms dig het, hvarom vittnet önskades hördt, ej kunde en: bevisas huru norrmännen tillämpa sina tullförfattningar och dessutom det norska tillämpnings