Aftonbladet – 11 september 1862, sida 2

Kaptenen nalkades med tysta steg denna dörr, lyfte upp en hvit musslinsgardin som hängde framför ett litet fenster i den öfre i dirrspegeln och tittade in. i Der satt mrs Wragge med sin mössa på ena örat och båda skorna nere på hälarna, med en hel rad knapppålar: mellan tänderna — den ostindiska kaschmirsklädningen långsamt nedhalkande från bordet på I golfvet; i sia ena hand höll hon med en villrådig åtbörd sin sax och stirrade förvirrad på den skrifna upplysbing för klädsömnad, som hon hade i den andra handen — i med ett ord: så upptagen af de oötvervinneliga svårigheterna af sitt företag, att hon Ivar alldeles omedveten af att hon i detta ögonblick hade sin mans granskande blickar fästade på sig. Vid ett annat tillfälle skulle hon säkert ganska snart hafva blifÅR väckt till medvetande af hansröst. Men j nu var kapten Wragge alltför orolig rörande Magdalen, för att förslösa någon tid med sin bustru, sedan han förvissat sig om att hon var i säkert förvar och att man äfven kunde lita på att hon skulle stanna qvar der. Han lemnade åter förmaket och efter en liten stunds tvekan smög ban sg uppför trappan och lyssnade orolig utanför dörren till Megdalens rum: Ett doft ljud af dämpade snyftnivgar, qgväfda i näsduken eller emot kuddarna, var allt hvad han kunde höra. Han återvände genast till bottenvåningen under det att nu ändtligen en liten skymt af sanningen började dagas för honom. : Må djefvulen taga hennes för detta fästman!4 tänkte kaptenen. Mr Noel Vanstone har framkallat hans vålnad nyss vid skilsmessan.? Femte KAPITLET. Då Magdalen straxt före klockan sju kom ned i förmaket, syntes ej ett spår hos henne af sinnesoro. Hon såg lika luga ut och talade lika likgiltigt och obesväradt som vanligt,