Aftonbladet – 11 september 1862, sida 2

till North Shingles. Ni, Joyce och jag hafva uträttat storverk tillsammans. Vi hafva vunnit en vänskaplig aftonbjudning efter att endast en dag halva metat derefter. Han tystnade och väntade på svar, men då intet hördes af, betraktade han Magdalen med mera uppmärkskmhet än förut. Hon var åter dödsblek och hennes ögon stirrade rätt framför henne med ett uttryck af gränslös förtviflan. Hvad är på färde? frågade han, i den högsta grad förvånad. Mår ni illa? Hon svarade icke; hon tycktes knappast höra hvad han sade. Är ni orolig för mrs Lecount? frågad: han ånyo. Det bör pi ej vara; dertill är ej den ringaste anledning. Hon kan måhända tycka sig hafva hört någon röst förut, som liknat er; men ert utseende är synbarligen alldeles främmande för henne. Bibebåll blott ert lugn så, skall hon ej upptäcka det minsta. Låt henne ej upptäcka hvem ni är, och ni kan lita på att innan höstens slut så har ni stuckit de tvåhundra punden i handen på mig. Han vänotade åter på svar, men hon teg ännu. För tredje gången försökte kaptenen att locka henne till samtal genom en ny fråga. Har ni erhållit några bref i dag? sade han. Kanske dåliga nyheter från hommet? År det något nytt missförstånd mellan er och er syster? SSäg ej e:t ord om min syster!4 utbröt hon häftigt. Hvarken ni eller jag äro värdiga att tala om henne, Hon var just vid gårdsporten, då dessa ord undtöllo henne; hastigt skyndade hon derefter in i huset. Han följde efter och hörde dörren till hennes rum hastigt tillslutas och häftigt stängas med dubbelläs. Kapten ee afkylde sin harm med en duglig ed och gick misslynt ned i förmaket för att se efter hvad hans fru tog sig till. Från förmaket gick en liten dörr in till ett min: åre och mörkare rum åt baksidan af huset.