Aftonbladet – 11 september 1862, sida 2

I missnöjet finge .gå till ytterlighet, så var det ganska möjligt att aftonbjudningen till Seaview Cottage skulle blifva uppskjuten. Nu om någonsin var tillfället inne att kalla vetenskapen till sin hjelp. Under Joyces vördnadsvärda hägn störtade han sig för tredje gången i vetandets djupa ocean och tog upp ännu en perla. Han falade ännu (denna gång om framkallande af andar) och bildade mrs Lecounts sinne med sin i förbindligaste och mest uthållande vältalig het — då de promenerande stannade vid mr Noel Vanstones port. i oSNå, vid min själ, vi äro ju framme! sade kaptenen, hastigt afbrytande en afsina upplysande förklaringar. Jag vill ej trötta er ett enda ögonblick, sir, me d att stå stilla här.4 För all del, mrs Lecount, säg ej ett enda ord till ursäkt! Vid ett annat tillfalle vill jag ännu tydligare förklara detta högst egenjdomliga rön i pneumatiken. Jag vill nu emellertid endast upprepa att ni sjelf på ett fullt tillfredsställande sätt kan utföra det nämnda experimentet med tillhjelp af ett stycke guldslagarehinna, en tom glasretort oeh-en fyrkantig låda. Klockan sju i afton, sir — klockan sju, mrs Lecount. Vi hafva haft en oändligt angenäm promenad; vi ha gjort ett högst lärorikt utbyte afidter. Kom nu, min söta flicka, din tant väntar på dig. Medan mrs Lecount ag åt sidan för att öppna gårdsperten, passade mr Noel Vanstone på tilliället och kastade ännu en öm bliek på Magdalen i skydd af parasollen, som han i denna afsigt sjelf hade fattat. tGlöm ej, sade han med sitt soöckersötaste leende, glöm ej, då ni kommer i qväll, att bhatva på er den der förtjusande hatten! Innan ban hade hunnit tillägga ett enda ord vidare, var mrs Lecount åter tilibaka på sin plats och den skyddande parasollen hade öfvergått i hennes händer. En ypperlig utgång af den första förmiddagens: arbete, sade kapten Wragge, då han och Magdalen ensamma återvände