Aftonbladet – 10 september 1862, sida 3

qv. d:o d:o 200 å 250 rdr paret. Längre fram på dagen föllo priserna betydligt och såldes 12 qv. oxar då till 200 å 225 rår. Telegratunderrättelser. Hamburg den 10 Sept. kl. 10 f. m. Turin. Garibaldis sår är myoiet betänktigt. Paris, Montenogrineraa ha ingått på de af Turkiet erbjndna fredsvilkoren. å oNowyork den 30 Aug. En batalj kar förefaliit, hvar! upionstrupperna först blefvo slagaa, men slutligon lyckades tillbakasiå de konfedererade. re BLANDADE ÄMNEN. Solens tränslo. Den utmärkte engelske vetenskapsmannen, professor Tyndall har nylis gen i London hållit en högst intressant föreläsning öfver den mekaniska kraften. Under loppet af denna föreläsning afhandlades äfven värmets utveckling, och det är på de underbara slutsatser, till vilka vetenskapsmännen i detta afseende kommit, som vi i synnerhet önska fästa våra läsares uppmärksamhet, ehuru den abstrakta lagen om värmets framkallande genom mekanisk raft och tvärtom länge varit känd. Sedan proessorn förut betraktat nämnde lag ur åtskilliga ynpunkter, fortsatte han: Hvaraf härleder sig solens hetta och genom hvad medel underhålles den? Ingen förbränning, inga bekanta kemiska föreningsprocesser skulle vara tillräckliga att unterhålla temperaturen i solen. Vore. dessutom solen blott en brinnande lp skulle dess ljus och värme ovilkorligen snart förtäras. Man har med full vishet vetenskapligt beräknat att, då en kropp från rymden attraheras mot och faller ned på jorden frambringar sammanstötningen mellan den fallande kroppen och jorden en två gånger så stor hetta som den, hvilken åstadkommes genom förbränningen af en med nämnde kropp lika tung qvantitet stenkol. Huru mycket större måste ej den hetta vara som frambringas genom en kropps fall mot solen! Den största hastighet, hvarmed en kropp kan falla mot jorden, är omkring en svensk mil i sekunden, då deremot den största hastighet hvarmed en kropp kan träffa solen är 56 svenska mil äfvenledes i sekunden. Och alldenstund den hetta, hvilken framkallas genom sammanstötning, är proportionel mot den hastighet som upphäfves, skulle följden bli, att en meteorsten, som med nyssnämnde a träffade solen, skulle framkalla en omkring 10,000 gånger starkare värme än förbränningen af en stenkolsklump, vägande lika mycket som meteoren. Ha vi nu något skäl att tro, det dylika kroppar existera i rymden och regna ned på solen? De meteorer som vi i mörkret se blixtra på himlahvalfvet äro små planetariska kroppar som attraherade af jorden inträda i vår atmosfer med planetarisk hastighet. Genom gnidningen mot luften råka de i glödnin och utsända ljus och hetta. Vid vissa tider p året hagla de ned på oss i stort antal. I Boston räknade man en gång på nio timmar till 240.000 sådane. Det är således allt skäl att förmoda det rymden är uppfylld af dylika diminutiva planeter, hvilka lyda samma lagar som de stora. Det linsformiga omhölje, som omger solen och är bekant för astronomerna under namn af zodiakalljuset, är förmodligen en samling af dylika meteorer, och alldenstund de röra sig genom ett medium, hvilket gör motstånd mot deras rörelser, måste de nödvändigt närma sig solen. Om de så småningom falla in i denna, är detta tillräckligt för att frambringa dess värme eller rättare ersätta dess oeständiga förlust af värme. Den qvantitet af meteorstenar, som erfordras för att åstadkomma en dylik verkan, kan icke under menniskoslägtets historiska tid ha märkbart förökat solens massa. men tillväxten i dess attraktionskraft skulle deremot lättare kunna uppskattas. Vår jord rörer sig i sin bana med en hastighet af omkring 10.600 svenska mil i timDan. Hämmades af någon yttre kraft denna rörelse, skulle en hetta utvecklas, hvilken vore tillräcklig för att åt en blyglob af samma storlek som vår jord gifva en hetta af 384.000 grader Cels. Om jorden fölle ini solen, skulle deremot den hetta, som utvecklades af stöten, vara lika stor som den, hvilken förorsakades af att 6435 solida glober af stenkol, hvardera lika stor som jorden, förbrunne. Dessa appe torde vara illräckliga för att bevisa möjligheten och sannokheten af professor Tyndalls hypotes, enligt hvilken bränslet till den eldstad, från hvilken len stora familjen af planeter emottager värme ;eh ljus, hemtas ur den ofantliga rymden. (Göt. P.) — Det mexikanska folket. Detta folk består f 5 särskilda racer: 1) De hvita, hvilka utgöra andets aristokrati och vanligen kallas kreoler. De äro omedelbara afkomlingar af spaniorerna, jeh deras antal uppskattas till 300,0002) Så iana, som sjelfva anse sig för hvita. De äro fkomlingar at spanska och indianska föräldrar. Ja af dem äro rika; i allmänhet slå de sig på ilitäreller advokatyrket eller inneha de andra sefattningar i statens tjenst. De ha bestämd aotvilja mot allt slags ärligt arbete och utgöra särnan af det republikanska partiet. Juarez hör ill denna klass, hvilken uppgår till ett antal af 300,000. 3) Indianerna, hvilka sjunkit ned i ett iilstånd af det lägsta elände och träldom. De 10 igar och utgöra den åkerbrukande klasn. Deras antal är omkring 4,000.000; de tala st aztekiska eller gammal-mexikanska språket. huru slafveri icke erkännes af lagen, är dock ndianen i verkligheten sin arbetsgifvares slaf i ;rdets fulla bemärkelse; ty som den dagspensing han får för sitt arbete är otillräcklig för hans uppehälle, är han nödsakad att litet emel:an vända sig till sin herre för att erhålla lån, h från den stunden har han råkat i ett outredbart nät af skuld och måste arbeta till sin efnads slut, utan ringaste förhoppning att nå,omsin lösa sig fri. 4) Mestizer eller blandade cer, utmärkta genoni olika namn: barn af en ndian och en neger kallas zambo; af en hvit och en negrinna mulatt; af en hvit och en maulattska terzeron; af den sistnämnda och en wit quadroon o. 8. v. till åttonde eller tionde rgnyancen. Afkomman af indianer och negrer utgöra landets zigenare; i städerna kallas de leeros och göra ingenting annat än dricka, spela och begå allehanda brott. Det är af dem de stråtröfvare, som oroa landet, rekrytera sig ; somliga gå in i armeen och andra bli tjenare. Analet mestizer i landet u porren till 1,500,000. 5) Europeerna, bland hvilka spaniorerna utgöra Jet öfvervägande antalet. Dessa sistnämndas antal uppgår till ungefär 40.000; de erhålla i allmänhet öknamnet gachupinos, hvilket på sammalmexikanska bea stickande med häien, en SR dag e sporrar de första eröfrarne begagnade. Dernäst komma amerikanarne, allade gringos eller spottate; derefter engelsmän, fransmän, tyskar, schweizare o. 8. vV., hvilka utgöra ett ganska ringa antal af det hela. Landets hela folkstock öfverstiger ej 7,000,000 personer. — Fologr:fi på Mont Elazo. Monitören innehåller i ett af sina sednare nummer en inRENT. va FR äre Ar RR An RN ARA