Aftonbladet – 10 september 1862, sida 2

åter har vexlat om!4 utropade den andre. tHvar har jag någon, som jag kan fråga? Aha, der står han ju! Hör på, kamrat, har blåser vinden nu? Nordvest till vest, ännu? Och i går qväll sydost till syd, hä? Finns det väl någonting mera eget, mrs Lecount, än vindarnas ombytlighet i vårt klimat? fortfor kaptenen och flyttade tältstolen öfver till den vetenskapliga sidan. Finnes väl något fenomen i naturen, som är mera förvillande för den vetenskaplige forskaren? Ni kan visserligen säga mig att det elektriska tluidam, hvaraf luften är uppylld, är den förnämsta orsaken till denna ombytlighet. Ni torde vilja erinra mig om ten ryktbare filosofens experiment, som mätte hastigheten af en storm genom flygen af lätta fjädrar. Min nådiga, jag bifaler alla edra propositioner... Förlåt att jag afbryter er, sirX, sade mrs Lecount; ni tilltror mig godhetsfallt kunkaper, som jag ingalunda eger. Till min edsnad måste jag förklara att jag ej är väktig af några propositioner. ; Missförstå mig ej, min nådiga4, forifor aptenen, som artigt ej tycktes fatta hennes! fbrott. Mina anmärkningar hafva endast fseende på den tempererade zonen. Ställ nig på hafskusten hvar som helst mellan ropikerea — ställ mig der, hvarest vinden låser åt land under dagen och åt sjön unjer natten — och jag kommer genast närhare upplysande experimenter.. Jag vet, il exempel, att solens värme under dagen örtunnar luften öfver land och sålunda förakar vinden. Ni uppmanar mig att bea det. Jag ledsagar er ned i köket (om i så tillåter); jag tor mitt djupaste porslins:;t ur kokerskans bänder; jag fyller det sed kallt vatten. Godi! detta fat med kallt alten föreställer nu oceanen. D t för er jag mig med en djup tallrik, fyHer den red varmt vatten och ställer den midt i tet. Nåväl, den varma vatientallriken före jäller då landet, som förtunnar lufien derfver. Kom nu väl ihåg detta och räck