Aftonbladet – 10 september 1862, sida 2

I mig ett brinnande ljus. Jag håller det öf ver det kalla vattnet och blåser ut det i Röken drar sig genast från fatet till tallri ken. Innan ni ens får tid att yttra ert bi fall, tänder jag änyo ljuset och går tillväge på alldeles motsatt vis. Jag fyller fatet mec I varmt vatten och tallriken med kallt. Jag blåser ut mitt ljus, och denna gång dragei sig röken från tallriken utät fatet. Lukter jr obehaglig, men experimentet ganska upp lysande.t Han flyttade åter stolen till den andr handen och såg på mrs Lecount med sit mest inställsamma leende. Ni finner mig måhända tröttande, min nådiga — säg, gör ni.det?4 sade han på sitt lätta, fryntliga sätt, just då hushållerskan var på väg att i hemlighet lyssna till samtalet, som bölls på hennes andra sida. Jag är alldeles öfverraskad, sir, af mångsidigheten utaf edra kunskaper, svarade mrs Lecount och betraktade kaptenen mid någon förvåning, men ännu utan misstroende. Hon ansåg honom vara i bög grad cexcentrisk, till och med för att vara engelsman, och möjligen äfyen något fåfäng med sina kunskaper. Men han hade slutligen visat henne den artigheten att inleda sanstal i dessa bildande ämnen. och bon fann sig så mycket mer belåten dermed, som hon hittills hade funnit föga uppmärksamhet för de vetenskapliga sympatierna mellan henne och hennes aflidne man hos de personer, med hvilka hon sedermera hade stått i beröring. CHar ni äfven sträckt edra forskningar, sir, fortfor hon efter en ögonblicklig tve kan, Still min aflidne makes vetenskap? Jeg frågar endast derföre, mr Bygrave, att g — ehuru blott ett fruntimmer — tror jag skulle våga utbyta ider med er röande reptilierna. Kapten Wragge var alltför slug för at våga sig ut med sitt hembakade kunskapsförråd på en fiendtlig grund. Den gamle militären skakade på sitt listiga hufvud.