Aftonbladet – 9 september 1862, sida 3

tGlöm inte ert leende, sade han, i alla öfriga afseenden är ni mycket bra. Promenaden har gifvit er ett friskare utseende, och hatten kläder er. Se mrs Lecount stadigt i ansigtet; visa ingen förlägenhet då ni talar, och om mr Noel Vanstone visar er särdeles uppmärksamhet, så bör ni ej synas myc set intresserad deraf, emedan hans följeslagerskas blickar äro fästade på er. Kom väl ihåg en sak! Jag har hållit på med Jujces vetenskaphga dialoger hela morgonen, och det är min fulla ufsigt att förnöja mrs Lecount med min inhemtade lärdom. Lyckas jag ej att locka hennes uppmärksamhet ifrån er och hennes Kusbonde, så vill jag icke gitva ett öre för vårt hopp om framgång. Småprat har ingen makt öfver denna qvinna, artigheter inte heller; muntra infall duga ej — men en hembakad, vetenskaplig bildning skall kanske erinra henne om den aflidna professorn, och den torde lyckas. Vi måste komma öfverens om några signaler, för att ni skall veta hvad jeg tar mig, Ni ser den här tältstolen. Då jag flyttar den från min venstra hand till den högra, är jag Joyce. Då iag återtar den i venstra handen, så är jag Wragge. Afbry! mig icke i det förstnämnda fallet — då loc kar jag henne med mig. I det sis allet kan ni deremot säga hvad ni bel mina yttranden äro icke då af den r vigt. Skola vi rejetera? — Ni är c säker på att ni fattar min menino? Gc tag då min arm och se lycklig ut. min och jemna steg! Nu komma de. Mötet egde rum ungefär midt emcl Bea-View Cottage och North Shingles. K ten Wragge tog af sig sin höga, hvita I och öppnade genast samtalet i de vänli ste ordalag. God dag, mrs Lecount, sade han med Lugn len vp BR