Aftonbladet – 9 september 1862, sida 3

mig nu noga — än en vattenmassa af lika storlek med den del af fartyget, som skallligga under vattenytan. Nu är förhållandet så, min goda mrs Lecount, att hafsvattnet är specifikt en trettiondedel tyngre än sött vatten; och ett skepp i Nordsjön sjunker ej så djupt som ett Då Themsen. Då vi lasta vårt fartyg på London, hafva vi således, ur bydrostatisk Sjnpunkt betraktadt, tre alternativer att välja emellan. Antingen befrakta vi det med en trettiondedel mindre än hvad det kan draga ute på sjön eller taga vi undan en trettsondedel af lasten, då vi inlöpa i floden; eller också göra vi hvarken det ena eller andra, utan som jag redan haft äran nämna — gå till botten! Detta?, tillade kaptenen och flyttade tältstolen tillbaka i sin venstra hand, som ett tecken att Joycer för denna gång hade fullgjort sitt värf — detta min nåd; a är läran om kroppars flytbarhet. Och tillåt mig att ytterligare tillägga att det för mig har varit ett stort nöje att få meddela er densamma !? ?Jag tackar er, sir, sade mrs Lecount. Ni har utan afsigt gjort mig sorgligt stämd ; men den upplysning, som jag har erhållit, är ej derför mindre dyrbar för mig. Det är länge, länge sedan, mr Bygrave, som jag fick deltaga i något vetenskapligt samtal. Min älskade make ansåg mig värdig att bildas till hans sällskap, såsom ni nu har sökt att bilda mig. Ingen har sedan den tiden brytt sig om min själsodling. Tusen tack, sir. Er vänliga uppmärksamhet är ej bort kastad på en otacksam Id Hon suckade med en ödmjuk och sörjande min och lyssnade under tiden i hemlighet på samtalet, som fördes på hennes andra sida. (Forts. följer.)