Aftonbladet – 9 september 1862, sida 3

en af naturen sällskaplig mans öppna och fryntliga artighet. -God dag, mr Vanstone; det gör mig hjertligt ondt att se det ni ej är rätt rask i dag. Jag hoppas mrs Lecount tillåter mig att presentera min niece — min niece, miss Bygrave. Min söta flicka, det är mr Noel Vanstone, vår granne vid Sea-View Cottage. Vi få bestämdt lof ait vara litet sällskapliga här vid Aldborough, mrs Lecount. Vid hela stället finns endast en enda promenad (som min niece just nu anmärkte till mig, mr Vanstone), och på denna väg måste vi alla sammanräffa hvar gång svm vi gå ut. Och hvariör inte? Åro vi på någondera sidan stela och formliga personer? Ingalunda — viäro ist motsatsen deraf. Ni eger kontinentens ngängessätt, or Vonstone; — jag er till mötes med den gamla ti. enkla bjertlighet — das i harmovisk mångfald, som ! på samma rubuit — och följden if alt detta blir att vi ömsesidigt söka söra badsejouren angenäm för hvarandra. Ursäkta min hänför ey ursäkta att jag käner mig så lifvad, ungdomlig. Det ligser jodine i hafsluften, mrs Lecount — det somimer utan tvilfvel af att luften här inneväller en betydande qvantiiet jodine! Ni kom ju i går, miss Bygrave — eller wuru, var det ej så? sade hushållerskan, å suart hon kunde få yttra något för kaphenna ordsvall. Hon sade dessa ord till Magdalen med tt ömt, moderiigt intresse för den sednare: medom och skönhet, erxdsst något återbållet ar den undfallande förbindlighet, som passade för hennes plats i mr Noel Vanstones hus. Ej det minsta tecken till misstankar Her öfverrasknving visade figgi hennes ansigte, röst eller sätt, under det att hon och 2