Aftonbladet – 8 september 1862, sida 3

— Tidningen Abo Underrättelser meddelar sina läsare underrättelsen om Garibaldis tillfångatagande med följande ord, som vittna om de varma sympatier, hvilka finnas i Finland för Italiens bjelte: Då en vän, en son, en broder — som följt en kär anhörig för att lindra hans smär tor, för att stöda honom, der han, långt ifrån hemmets härd, söker sin helsa — dagligeg trott endast förbättring, men med ens finner sina lifligaste förboppningar tillintetgjorda och, sedan han slutit ögonen på den älskade och emottagit hans sista suck, nödgas skrida till afgifvande af sorgeposten, då uppfyller han en tung pligt. Ej annorlunda. än vi föreställa oss denne vän, son eller broder, är publicistens ställning, då han, om också från en obemärkt ståndpunkt — der han således endast med sina varmaste önskningar kunnat följa en stor mans sjelfuppoffrande handlingar för fosterland och menighetens väl — dagligen till sina läsare burit underrättelser om förhoppningsfulla utsigter för lycka och framgång, men med ens ser hbjelten duka under, i det ögonblick man redan trott en lycklig lösning vara förhanden; det är då publicistens sorgliga pligt att för den allmänhet, till hvilken han förut framburit de glada förhoppningarne, också bära sorgebudet. Vi hafva i dag att uppfylla en sådan sorglig pligt. Garibaldi är fången och sårad! Han och hans trogna; de som varmast brunno för sitt fäderneslands frihet och pånyttfödelse, han som, då konungar och disciplinerade armeer med likgiltighet eller fruktan äsågo vilddjurens framfart i Neapel, hade mod att — stödd på sina medborgares rättmätiga sak och endast åtföljd af en hand full frivilliga fosterlandsvänner — förjaga bourbonerne och fästa de begge Siciliernas diamanter i Victor Emanuels krona —-han har fallit. Dock har han icke fått dö en bjeltes död; han har, under fullföljandet af sitt verk, under bemödandet att rensa sin fosterjord ifrån rämmande härskaror och befria sin konung från ett nesligt vasallskap, blifvit kringränd, sårad, fången, och emot sin önskan att få oå i frivillig landsflykt är han som en upprorssliftare afförd till Spezzia; och — kanske skall han ännu som en förbrytare stälas för rätta och dömas af den regering, som ej försmådde att af hans hand emotaga gäfvan af tvenne konungariken. ; Skall Italien, skall Frankrikes folk overksamt åse sakernas nuvarande ställning? Skall man med lugn kunna se verldens störste man afförd till ett statsfängelse såsom fer för en politik, som i åratal utgjort Suropas afsky? — Vi tro det ej! — Vi ysa för tanken på det blod,som ännu skall lyta.t