hytten kan återkomma för hennes minne. och det vid den mest betänkliga tidpunki och under de ledsammaste förhållanden. Rent ut sagdt, min söta flicka, så är mrs Wragge en hotande snara för våra fötter vid hvarje steg, som vi taga.? cOm vi hafva reda på denna snara, sade Magdalen, så kunna vi taga våra måttoch steg för att undvika den. Hvad föreslår ni? Jag föreslår ett tillfälligt aflägsnande a! mrs Wragge. Betraktande saken endast ui en vinstgifvande synpunkt, kan jag j ingå på att för alltid skiljas från henne. Ni ha säkert ofta läst om fattiga personer, som oför. modadt blifvit rika till följd af arf från af lägsna slägtingar, eller från oväntadt hål? Då jag gifte mig med min hustru, var detta också fallet med henne. En äldre qvinlig anförvandt delade vid detta tillfälle lyckans ynnest med henne, och om jag uppehåller skenet af huslig lycka, tror jag mig veta att mrs Wragge för andra gången skall blifva inkomstbringande för mig vid detta gamla fruntimmers död. Hade ej detta varit händelsen, så skulle jag troligen långt före detta hafva öfverlemnat min fru till det stora samhället — i den glada öfvertygelse att, om icke jag tog vård om henne, så skulle någon annan göra det. Ehuru jag af nämnde orsaker icke kan taga detta steg, så serjag dock intet hinder för att skaffa henne uppehälle-och tak ötver hufvudet någonstädes ur vägen för oss under den närvarande tiden — till exempel vid en atsides belägen förpaktargård i egenskap af en sinnessvag fru. Ni skulle finna kostnaden obetydlig — jag skulle finna trefoaden betydlig. Hvad säger ni om förslaget? Skall jag packa in henne nu genast och föra bort henne med nästa postvagn? Nej?, svarade Magdalen bestämdt. Den