Aftonbladet – 6 september 1862, sida 3

— De begge sista (5 och 6) delarne af Varnhagen vön Enses dagböcker, omfattande det inre af Preussens politiska historia från slutet af Maj 1848 till slutet af 1849, har utkommit af trycket. Preussiska polisen har genast lagt beslag på alla exemplar som den kunnat öfverkomma 1 Berlins boklådor. i — Bidreg tll den kejserliga epokens i Frankrike karakteristik. De litterära föreläsningar, som hr Albert le Roy i förening med några lärda vänner i med regeringens tillåtelse för två år sedan började vid Rue de la Paix i Paris inför en samling af herrar och fruntimmer, ha nyligen på polisens befallning blifvit inställda. Alltför ro; mantiska skildringar af vetenskapernas och litteraturens blomstringstid under Ludvig Filips regering — skildringar, hvilka bland åhörarne framkalla ett lifligt beklagande af att all med nämnda blomstringstid förbundna förhoppningar ått ora intet — skola vara anledningen till poisförbudet. — Med femte boendet: nyligen utkomna andra delen af Geschickte des 19 Jahrhunderts seit den Wiener Verträgent af G. G. Gervmus är den afdelning af arbetet, som behandlar Greklands uppresning och pånyttfödelse, fullbordad. Icke med orätt har om detsamma blifvit yttradt, ati det är ej blott den omfångsrikaste, utan äfven den ful!ständigaste och mest gediegna historia öfver den grekiska uppresningen, som finnes inom den tyska litteraturen. -— Ruges memoirer. Den för närvarande: i Brighton bosatte Arnolt Ruge arbetar på en sjelfbiografi, hvilken skall utkomma under titeln Från förflutna dagar. — Der kleine Reactionär är titeln på en skämttidning, som det preussiska junkerpartiet ämnar från den 1 Oktober utgifva till hjelp för sin sak och motvigt mot den judiskt demokratiska Kladderadatsch, hvars betydande inflytelse väcker djup grämelse hos partiet. — Den franska skådebanans. förfall är nu äfven officielt erkändt. Vid prisutdelningen ikejserliga konservatoriet för musik och deklamatior i Paris höll statsministern grefve Walewski nyligen ett tal om det franska teaterväsendets tillstånd, hvari han väl sökte ådagalägga den fran ska teaterns öfverlägsenhet öfver alla Europas öfriga dramatiska produktioner, men tillika ej kunde underlåta att kasta en bekymrad blick ve den nationella skådebanans börjande förfall! Tinistern medgifver bland annat öppet att huf:) vudsträfvandet i en längre tid gått ut på att ockra på teatern på förnuftets, sedlighetens och smakens bekostnad, med ett ord: att eftersträf framgångar för stunden. I detta sätt att mel vinst af teatern skulle, sade han, ett finkänslig sinne känna sig illa till mods, man lemnar det derföre qvar på vägen. Man fängslar åskådareni med alla slags lockelser, man erbjuder honom ej längre något själsnöje; man vänder sig ej längre till förståndet, utan till sinnena, i det man antingen utan inre berättigande hopar stora teatereffekter på hvarandra eller väcker anstötlig nyfikenhet, som kittlas genom skandal, osedliga situationer och -slippriga taflors liflighet. Framgångar, som vinnas för detta pris, kunna ej vara aflång varaktighet. Den allmänna käns lan uppreser sig, och om den icke gjorde det. så stode ej allenast teatern, utan med honom äfven samhället i fara. Må vi besvärja dennz fara!... Konsten är död, så snart hon förfaller till ovärdig tygellöshet, må vi derföre rädda akt ningen för henne, för att rädda henne sjelf. Detta måste vara den dramatiska censurens uppgift. Den teatraliska friheten i politiska saker är ej synnerligen oroväckande, och jag skulle heldre vilja utvidga än inskränka henne, men man kar ej vara nog sträng i allt hvad som rör sedlighe ten, hvad som framställer lasten i en falsk, förförisk dager och på det sättet bemödar sig om att sätta de menskliga förvillelserna och svaghe terna i stället för den allmänna och erkända moraliteten o. s. v. Dylika bekännelser äro intressanta, men öfverraska kunna de ej. I det andra -kejsarrikets jordmån, detta kejsarrikes, som enligt sin natur och ställning är begränsadt til: en ensidig vård om de materiella intressena, kunna icke den franska nationens andliga och sedliga lifs finare blomster ernå nägon utveckling. De växa och frodas blott i frihetens ljus. — Ett skådespel af Corneille ånyo inöfvadt På Theåtre frangais i Paris kommer skådespelet Psychet af Corneille att med stor prakt åter upptagas på scenen. En ung kompositör, Jules Co hen, hvilken förut skrifvit körer till Racines Atha lie, skall komponera musiken dertill, hvarmeå en del parisertidningar äro mycket missbelåtna emedan redan Lully skrifvit musik till nämnda skådepel, hvilken nu kommer att utträngas al Cohens. — Gamla operor åter på scenen. Opår: comique i Paris letar nu med förkärlek fran operor ur den äldre franska skolan, och den hit tills skördade framgången i jemförelse med flera nyare operors fiasco tyckes fullkomligt rättfär diga denna förkärlek. Rollerna i Gretrys Zemir: och Azor äro redan utdelade, och samtidigt in tnderas Dalayracs Två erd, hvilken på sin tic gjorde mycken lycka. Sistnämnda operett gaf: första gången i Paris år 1808. — Fynd i Pompeji. Vid desednaste gräf ningarne i Pompeji helt nära intill hr delY Aqui las Casino har i ett hus ett mycket vackert tri ehnium med tre vika väggar och tre vackr: taflor påträffats. Den första af dessa taflor före ställer. YTrojas anläggning af Neptunus oc! Apolio, den andra en drucken Herkules, om gifven af många Amoriner, som afväpnat honom samt af flera Fauner och Bacchantinnor sam: len tredje Vulcanus, visande Thetis Achilli: vapen, bland andra en sköld, på hvilken djur kretsen samt de nio Muserna och Apollo äro af bildade. Pen andra taflan med den druckn: Hercules skall till teckning såväl som till utfö rande vara en af de skönaste, hittills bekant: antika väggmålningar. Bredvid detta triecliniun iigger ett annat rum med väggar med svart bot ten, hvilka äro prydda med zirater i egyptisl stil och med många små taflor. På golfvet vic ngången till detta hus står inskriften Salve Lucro Bredvid samma hus finnes en kroo med en in