Aftonbladet – 6 september 1862, sida 2

nisl En färd på Panamajernbanan. (Ur Göteborgs-Posten.) Staden P: nama, hvars namn betyder ?Många fiskar?, är belägen på gröna kullar, betäckta af tropikernas yppigaste växter och visar, sedd från bamnen, en ytterst behaglig anblick, isynnerhet för den resande, som kommer från de sterila sandkästerna på SydAn erikas vestkust. Stiger man deremot i iand och vandrar igenom staden, försvinner väl det mesta af dess, utifrån sedt, så beandransvärda skönhet. Gatorna äro i allmänhet taget trånga och smutsiga, husen låga och fattiga; fill och med på taken lefver en outrotlig tropisk vegetation. Atven torget med kyrkan pifver ett intryck af förfall. Blott de mot stranden belägna, mest af främlingar! bebodda-husen och Hågrachoteller se litet respektablare ut. Hela staden haren befolkning af 8—9000 personer; deribland finnas blott ungefär hvita. Resten utgöres af negrer och personer af halfblod. Då man nemligen vid byggandet af jernvägen först använde irländare och kineser, dogo tusentals till följd afklimatets skadliga inverkan samt arbetets mödor, och man måste derföre införa negrer från Jamaika, hvilka tsek vare sin kosmopolitiska natar här mådde törträffligt. Dyrheten i Panama är numera ej så ytterlig som den var för tio: år sedan, då man först reste till Californien och det ännuej fanns någon jernväg, utan mån måste företåga resan öfver näset dels på mulåsnor och dels i små kaänoer: För 3-4 dotlars om dagen får man i hotellerna god bostad och mat. Det dyraste är tvättlön n. Man betalar för tvält afett dussinvskjortor2 dollars. I ett klimat, der den vid renlighet vane europten så ofta måste ombyta linne, uppgår denna utgifispost, till och: med för personer, som ständigt bo i ländet, till 254 30 dollars i månaden! Man anser det derföre för billigare att bortkasta vissa toilettföremål, då de blifvit snyutsiga, och anskaffa nya, än att för tvätt af de gamla betala ett så oerhördt pris. Det nordamerikanska bolag, hvilket besörjer den direkta förbindelsen emellan Newyork och Californien, har träffat så utmärkta anstalter, att passecerare vid sin ankomst ull Panama genast blifva befordrade med en särskild liten årgbåt från jernbanstationen, hvilken ligger tärt vid hafsst anden, titl det stora skeppet, som är bestämdt att föra dem till Californien. Hela transporten öfver Panamanäset af 700 —-500 passagerare med deras för det mesta mycket tunga reseffekter upptager, jemte deras återinskeppning på vestliga kusten, knappt tio timmar. Värdshusvärdarne i-Panama lida visserligen betydligt härpå, ty då fordom ingen passagerare gick . öfver näset utan att åtminstöne lefva upp eh dollar, så passera de nu ihundratal utan att sätta sin fot inom staden. Bolaget för trafiklinien emellan Newyork och Californien har blifvit mycket motarbetadt af en s, k. Opposition Line, en äkta ame rikansk institution, hvi ken söker att grundlägga sin egen tillvaro genom att ästadkomma konkurrentens undergång. Man får visserligen understundöm äfven i Europa se dylika företag, men sin yppersta utveckling hafva de :dock nått i Amerika. Fordomvar afgiften för en däckspissagerare från Newyork till Californien eller tillbaka, med beSsegnande af jernbanan öfver Panamanäset, 60 dollars. The Opposition Line nedtryckte passagerareafgiften ull 35 dollars, och då af delta belopp 25 dollars tillföll jernbanebolaget, så återstodo för den öfriga passagen emellan Newyork till San Francisco blott 10 dollars. Och likväl besörjas sjöresorna på stora praktfulla -ångbåtar. -För-den stora allmänheten har detta utan tvitvel varit en stor: fördel, och till följd af detta billiga pris har spå sednare tiden en helt-egendomlig befolkning begifvit sig till Californien. Förut var det blott äfventyrare, spekulanter eller mera bemedlade personer, som kunde rikta siba blickar mot guldlandet; nu åter ditresa älven fattiga men arbetsamma handtverkare. Länge kunna -dock: dylika våghalsiga före