Aftonbladet – 6 september 1862, sida 2

Hon insåg fruktlösheten af attlängre göra några invändningar och tog Jjuset samt gick före honom uppför trappan. Gossarna — ännu små barn, båda två — sofvo bredvid hvarandra i samma bädd. Den yngsta var sin morbrors gunstling och uppkallad efte: honom. Han låg i en djup sömn med sin käraste leksak — ett litet fartyg fast slutet i sina armar. Kirkes ögon fingo ett mildt uttryck, då han på tå smög sig fram till barnets säng och lätt och varsamt som en qvinna kysste sin lilla gunstling. Stackars pojke! sade sjömannen med ömhet. Han är lika betegen i sin båt, som jag var det vid hans ålder. Jag skall göra honom en bättre, då jag kommer hem igen. Hör på Lizzie, vill du gifva mig min Hilla systerson, nu snart, så att jag får lära honom att bli en dugtig sjöman ? CAck, Robert — om du blott vore gift och så lycklig som jag! Det är för sent nu, min vän. Jag får lof att berga mig så godt jag kan med min lilla systerson der till hjelp. Han lemnade rummet. Tårar rullade nedför systerns kinder, då hon åter följde honom in i förmaket. Det är någonting så ledsamt och tungt uti att du skall lemna oss på detta sättX, sade bon. Skall jag fara till Aldborough i morgon, Robert, oc för din skull försöka att blifva bekant med henne? Nej,. svarade han. Låt henne vara. Om det är försynens vilja att jag skall återse tenna flicka, så skall jag göra det. Lemna detta-åt framtiden, så gör du hvad som är det rättal Han tog på sig sina skor och jattade hatt och käpp. ?dJag skall inte behöfva trötta mig med att gå för långt, sade han uppmuntrande. Om postvagnen Pj hinner upp mig på vägen, så kan jag ju