Aftonbladet – 5 september 1862, sida 3

flyttningar och pensionsförhöjningar samt kommissions-landtmätarnes intagande i pensionsinrättningen skulle på densamma utöfva, bifogas slutligen särskild sammanfattning, utvisande å ena sidan inrättningens inkomster och å den andra FOO dietiten med den förhöjning, som af de föreslagna förändringarne skulle föranledas. -Uti särskild kolumn upptages det kapitalöfverskott, hvilket för hvarje är kan påräknas, samt kapitaltillgångens tillväxt på det hela. Häraf visar sig att, om ock en tillökning i det beräknade pensionsbeloppet tillfälligtvis eller i följd af förändrade för Bllanden för nåen viss tjenstemannaklass skulle inträffa, de rliga öfverskotten förse med betydliga tillgångar att för sådant ändamål anlitas: Vid betraktande af denna inrättningens ställning och då den delegarne tillkommande pensionering, äfven med den förhöjning i de flesta pensionsbelopp, som komme att inträffa, i händelse direktionens ofvan framställda förslag blifva antagna, i allt fall finnes otillräcklig för att motsvara det med inrättningen åsyftade ändamål att åt tjensteinnehafvare vid 55 års ålder bereda sådan pension, att de då kunde ur statens tjenst afgå, men det i deflesta fåll torde vara mindre at behof för tjenstemän att redan vid 55 års ålder lemna rikets tjenst och pensioneringen, om den höjdes i sådan mån att den skulle föranleda mera allmän afgång vid nämnda ålder, måste komma att stiga alltför betydligt, har det förekommit direktionen lämpligare att pensionsförhöjning i allmänhet medgåfves dem, hvilka först vid 60 års ålder ville ur tjenst afgå. I sådant fall skulle, å ena sidan, efter, all sannolikhet, ett betydligt större antal delegare kr OR sin pensionsrätt samt inrättningen sålunda allt mer närma sig sitt statsändamål, och, å den andra, inrättningens förmåga att bestrida en vidsträcktare parsanering förökas derigenom, att ramar först vid sednare ålder: begagnades samt att årsafgifter af dem, som vid 60 års ålder afgingo med pension, under tiden fortfarande erlades. Den pensionering -inrättningen, enligt direktionens förslag, skulle komma att vid 55 års ålder erbjuda med 40 af lönen eller pensionsbeloppet på indragningsstaten, motsvarar, enligt beräkning med afseende å mortalitet m. fl. förhållanden, som dervid ingå, pension af omkring 60 å samma belopp vid 60 års ålder. Ätskillige tjenste-innehafvare skulle utan tvifvel föredraga: att med sålunda förhöjd pension afgå vid 60 års ålder, i stället att be gagna sin rätt till lägre pension vid 55 år. För de tjenstemän, hvilka innehafva lön utöfver 3000 rdr ocH för hvilka pensionen å indragningsstat således är bestämd till lägre belopp än lönen. skulle: sannolikt , afsistnämnda pensionsbelopp befinnas alltför lågt i förhållande till lönen, för att föranleda deras afgång från tjensten; och då det i-allmänhet torde vara af större vigt att innehafvare af sådana tjenster icke, sedan krafterna aftagit, af ekonomiska skäl tvingas att vid tjensterna qvarstå; har det synts direktionen, som skulle, i händelse pensionering vid 60 års ålder med högre belöpp ifrågakommer, denna böra bestämmas i förhållande till-lönen, och icke, såsom den hittills varande vid 55 år, i förhållande till pensionsbeloppet åindragningsstat. För visse tjenstemän, såsom provincialläkare, förste och andreslandtmätare, bergmästare m. fl., för hvilka 35-års-pensionen redan finnes bestämd högre än , af-pensionsbeloppet å indragningsstat, torde pensionen vid 60 ärs ålder äfven böra ss: JM Sfyer 3, af lönen eller till ett medeltal emellan 55-års-pensionen och den, som vid 65 års ålder från indragningsstaten erhålles. Ätnjutandet af förmånen utaf en sådan pensionsförhöjning vid 50 års ålder kunde icke medgifvas utan under vilkor, öfverensstämmande med de för pensions uppbärande från One förut stadgade, eller att 35 års afgifter skulle vara till inrättningen erlagda. Med bibehållande af detta vilkor skulle, enligt hvad hos inrättningen förda an: teckningar visa, pension vid 60 ärs ålder icke kunna ifrågakomma för mer än ettjemförelsevis inskränktare antal delegare; och grundad anledning förefinnes dertill, att en sådan pensionsrätt icke skulle komma att i vidsträcktare mån begagnas än att inrättningens tillgångar dertill skulle förslå. Efter öfvervägande af dessa förhållanden har direktionen till hrr fullmäktiges bepröfvande velat hänskjuta den fråga, huruvida det icke må kunna medgifvas delegare, som vid eller efter fyllda 60 l!efnadsår till inrättningen erlagt 35 års afgifter, alt fråntjensten afgå med. åtnjutande af , utaf innehafvande lönebeoppet-såsom pension; dock att för tjenstemän, som innehefva högre lör än 5000 rdr, pensionen icke må utgå med högre belopp ära som mot sistnämda lön svärar. För den händelse försigtigheten skulle anses fordra att en sålunda förändrad pensionsrätt icke medgåfves vid detta fullmäktigs-sammanträde, om då tillika beslutas den af direktionen här ofvan: föreslagna uppflyttning i klassifikationen och förhöjning af vissa pensioner, torde likväl icke vara ogagneligt, om förslaget angående högre pension vid 60 års ålder blifver underkastadt närmare granskning af hrr fullmäktige, för att, derest tillräckliga skäl finnas tala för detsamma, hänskjutas till slutligt afgörande af näst sammanträdande fullmäktige, sedan erfarenheten visat hvad verkan den i öfrigt ifrågasatta pensionsförhöjningen komme att medföra. Under tiden inträdande delegare skulle möjligen finna ökad anledning att genom erläggande af stadgad retro aktiv-afgift bereda sig utsigt att i framtiden kunna vid fyllda 60 lefnadsår med förhöjd pension ur tjenst afgå. I öfrigt har direktionen, med föranledande af den hos sednaste fullmäktige väckta fråga om förändring i delegarnes representerande vid allmänna sammanträdena, föreslagit att embetsverken i Stockholm sknile komma att, i stället för 10, utse fem fullmäktige, justitiestaten, i stället för 4, två, landsstaten, i stället för 4, åtta, samt post-, bergs-, medicinaloch landtmäteristaterna, i stället för 4, tre fullmäktige.