North Shingles, som ni talar om, och der bor mr Bygrave. Hans fru och brorsdotter äro just i dag komna med postvagnen. Frun är så lång att hon väl skulle kunna visas för pengar och aldrig har jag sett något fruntimmer så illa klädt. Men miss Bygrave förtjenar deremot att ses, om jag så får säga. Efter mitt tycke hafva vi inte på mången god dag haft en så vacker flicka här vid Aldborough. 24 kan just undra hvilka de äro? Känner ni deras namn, kapten? 4 Nej4, sade mr Kirke med en skugga af felslaget hopp i sitt mörka, väderbitna ansigte.. Jag har aldrig förut hört detta namn. Sedan han sagt detta, steg han upp och tog afsked. Förgäfves bad värden honom dröja och dricka ett glas till afsked; fåfängt sökte värdinnan öfvertala honom att stanna var tio minuter och dricka en kopp te. Han svarade blott att han var väntad af sin syster, och genast måste återvända till prestgården. Då mr Kirke lemnade värdshuset, tog han vägen åt vester och följde landsvägen, som. gick inåt landet, så hastigt som. det djupa mörkret tillät honom det. j Bygrave?4 tänkte han för sig sjelf. Är jag nu stort klokare, sedan jag vet hvad hon heter? Hade det varit Vanstone, så kunde min faders son hafva sett någon möjlighet att göra hennes bekantskap.4 Han stannade och såg sig tillbaka åt det håll, der Aldborough låg. En sådan narr jag är!4 utbrast han häftigt och slog med sin käpp emot marken. Och dock fyllde deg fyratio år på min sista födelsedag.4 Han vände sig åter om och gick på ännu raskare än förut, med sänkt hufvud; hans beslutsammma, svarta ögon genomträngde mörkret på land, likasom de mången gång hade genomträngt det ute på hafvet från hans skeppsdäck. i Efter mer än en halftimmes vandring kom han till en by med en uråldrig liten kyrka, och en prestgård belägen nerien däld. Han