Aftonbladet – 4 september 1862, sida 3

ända till tidpunkten för giftermålet och då draga sig undan, utan någon risk att blifva inveeklad-i de följder, som hans erfarenhet sade honom ovilkorligt måste inträffa. Så besynnerligt det än må synas, så blef det beslut, som han i denna brydsamma be lägenhet fattade, till största delen ingifvet af: Noel Vanstone sjelf. Kaptenen skulie måhända hafva kunnat emotstå det penninganbud, som Magdalen gjorde honom, ty han hade af inkomsterna under hennes dramatiska uppträdande fyllt sina fickor med mer än tre gånger tvåhundra pund. Men utsigten af att, utan fara för sig sjelf, kunna bringa den man i olycka, som hade uppskattat värdet af honom och bans upplysningar till fem pund, befanns alltför frestande för hans försigtighet och sjelfbeherrskning. På sjelfkänslans obestämda, neutrala grund mötas de bästa och de sämsta menniskor med ungefär lika styrka, Kapten Wragges harm, då han såg svaret på sitt förslag, faktade sig ingalunda genom en återblick på bäns eget handlingssätt; han kände sig lika djuptförnärmad, lika uppriktigt yredgad, som om han hade gjort ett fullkomligt hederligt förslag och till lön derför erhållit ett skymfligt svar. Hen hade varit alltför uppretad af den lidna oförrätten, för att kunna dölja detta i sitt första bref till Magdalens Han hade äfven sedermera, hvar gång som Noel Vanstone blef nämnd, mer eller mindre varit på väg att förråda sig. Och då han nu slutligen fattade det afgörande beslutet, så var det troligen för första gången i hans lif som vinstbegäret fick lerna första rummet åt skadelystnaden. sJag antar edra vilkor, sade kapten Wragge och steg raskt upp. Förutsatt, naturligtvis, att vi blifva vid vårt aftal. Vi skiljas åt på brölloppsdagen. Jag frågar