Aftonbladet – 2 september 1862, sida 3

Landstatstjenstemännens sammanträde i Stookholm. , Rörande detta möte meddela vi etter D. 4. följande på det vid tillfället förda prowokollet grundade redogörelse: II anledning af en från åtskilliga landstatstjenstemän inom Stockholms län utgången inbjudning sammanträdde den 4 Augusti å Stockholms läns landskansli följande tjenstemän af låndstaten från Upsala län: Kronofogdarne C. E. Wallin, C. W. Berglurd, häradsskrifvarne C. R. Norelius och F. Appelqvist; från Stockholms län: länsnotarien Ivar Törnebladh, landskanslisten, kammarskrifvaren L. G. Linde, kronofogdarne P. Helihoff, I. D. A. Orstadius och Z. Blomqvist, häradsskrifvarne N. A. Ödman, G. F. Trantus, G. L. Sjöberg, H. A. Lundberg, tillförordnade häradsskrifvaren Orstadius och kronolänsmannen L. E. Norman; från Jönköpings län: kronofogden C. Z. Lidbom; från Westerås län: häradsskrifvaren J. A. Lindgren från Nyköpings län: kronofogden C. W. Hök, häradsskrifvaren P. E. ke och kronolänsmannen Engström; från Kopparbergs län: häradsskrifvaren C. T. Ihrman; från Örebro län: häradsskrifvarne C. O. W. Sahlin och J. G. Westerberg; från Gefieborgs län: kronofogden J. Lidn och kronokassören C. W-. A. Norelius; samt från Westernorrlands län: kronolänsmannen, expeditionskronofogden Jonas Åslund, för öfverläggning om åtskilliga för landstatens tjenstemän vigtiga allmänna angelägenheter, dervid kronofogden Johan Lidn utsågs till ordförande, äfvensom undertecknad anmodades att föra protokoll öfver de ärenden, som kunde förekomma. Då frågan om landstatstjenstemännens aflöning ännu icke ett tillfredsställande sätt vore löst, ogh denna fråga för desse tjenstemän måste ega så mycket större vigt som den iekeallenast mäktigt inverkar på deras samhällsställning och ekonomiska förhållanden, utan jemväl indirekt utöfvar ett betydligt inflytande på hela samhället, uttryckte mötet den enhälliga åsigt att, för befordrande af detta ärende till ett lyckligt slut, landstatstjenstemännen, hvar inom sitt län, skulle för länets styresman framställa bristerna uti nuvarande aflöningssätt och det bekymmersamma i deras ekonomiska ställning samt de olägenheter för staten sjelf, hvilka reda inträdt och viJåre vore att förvänta, derest åtgärder för afhjelpande af samma missförhållande icke snarugen vidtagas; hvarförutan, och då billigheten fardrade att den blifvande aflöningen för dessa ;jenstemän bestämdes i ett så nära som möjligt afpassadt förhållande till arbetets storlek, men den hittills följda åsigten, att lika grad borde hafva lika lön, icke syntes leda till åstadkommande af rättvisa och belåtenhet, mötet uttryckte den åsigten att, hvad beträffar kronofogdar och länsmän, som nu för tjensternas upphållande nödgas utgifva en större eller mindre del af sina åtnjutande löner, såsom resekostnader, skrifvarebiträde och skrifmaterialier m. m , måtte efter verificerad räkning eller på annat sätt för dessa kostnader af staten eller enskilde SER öras, och 1ågon bestämd summa, motsvarande dessa tjenstemäns personliga arbete, den risk de löpa, det ansvar och obehag de underkasta sig, dem såsom oafkortad lön anvisas; och hvad angår häradsskrifvare, som icke få vidkännas så dryga resekostnader, men hvilkas arbete och kostnader i och för tjensternas bestridande hufvudsaäkligen betingas af fögderiernas folknummer, så att uti folkrikare fögderier fordras 2 å3 ständiga skrifvarebiträden, mötet uttryckte den åsigten att, vid bestämmandet af en lika lön, t. ex. 2000 rår för hvardera af dessa tjenstemän, bor1e nu åtnjutande extra inkomster, som i likhet med arbetet bero af fögderiernas folknummer, tämpligen kunna tilläggas och anses såsom på ett rättvist sätt reglerande förhållandet emellan det större eller mindre arbetet och den derför erhållna ersättningen; anseende mötet hsradsskrifvarne blifva äfven för deras resekostnader härigenom skäligen godtgjorde. Resekostnadsersättningar torde så mycket hellre böra bere318 NE TRADE NES Ern rp