Aftonbladet – 2 september 1862, sida 3

ft å 1 rn LE An I FE RE ändringar kunde utöfva på inrättningens be-l stånd, samt att till nu församlade fullmäktige afgilva utlåtande i fråga om förändrade grunder för pensioneringen. Af direktionens yttrande härutinnan återgifva vi följande: För direktionen är det ingalunda obekant att den af K. M. nådigst tillförordnade komitå för afgifvande af förslag till ordnande af pensionsväsendet i allmänhet är beredd att i nämnda afseende framlägga ett mera genomgripande förslag, och att detta äfven omfattar fråga om pensionsrätt för de tjenstemän, hvilka tillhöra civilstatens pensionsinrättning. Men i ovisshet derom huruvida samma förslag kommer att antagas och verka derhän, att ändringar i klassifikationen af pensionsinrättningens delegare blifva utan ändamål, har direktionen ansett sig nu böra, oberoende af komitens åtgärd, taga under öfvervägande den till direktionens utlåtande hänskjutna fråga och i sammanhang dermed framställa de förslag till förbättring i afseende å ensionerna från denna inrättning, hvilka af ensammas ställning och omständigheterna i öfrigt föranledas. id den granskning af förhållandena samt de beräkningar, hvilka, till fullgörande af 1857 års fullmäktiges ofvan omförmälda beslut rörande förändringar i klassifikationen, blifvit verkställda, har visat sig, dels att, med iakttagande af en föreslagen jemnkning af första klassens pensionsbelopp, den pension i särskilda klasser, uti hvilken förändring icke blifvit föreslagen, mera allmänt motsvarar fvå femtedelar af de pensionsbelopp, hvilka tjensteinnehafvarne, enligt gällande föreskrifter, på rikets allmänna indragningsstat. äro tillförsäkrade, dels ock att de af bemälde fullmäktige ifrågasatta uppflyttningar skulle för de tjenstemän, som dermed afses, verka till. sådan förhöjning af pensionen, att denna i allmänhet komme i nyssnämda förhållande till pensionsbeloppet från allmänna indragningsstaten. Ehuru de för tjensterna anslagna löner icke uteslutande utgjort grunden för den ursprungliga klassindelningen, utan derpå jemväl väsendtligen inverkat den värdighet, som ansetts åtfölja tjensten, har likväl, då vid sednare af K. M:t föreslagna och af rikets ständer bifallna löneregleringar vissa lönegrader mera allmänt blifvit fastställda, förekommit direktionen som skulle lönernas belopp och, i de fall då sådana icke å stat utgå, de på indragningsstaten bestämda ROR ER utgöra den lämpligaste grunden fö grund borde följande uppflyttningar ega rum, nemligen: Från 2:dra till 1:sta klassen: Kongl. räntmästare. Från 3:dje till 2:dra klassen: Registratorer i konungens kansli och justitierevisionen; aktuarier i riksarkivet; vice bibliotekarien i kongl. biblioteket; sekreterare i hofrätterna, krigsoch kammarkollegierna, statskontoret, kommerskollegium, kammarrätten och sundhetskollegium, vid postverket, landtmäterikontoret, öfverståthållareoch öfverintendentsembetena samt hos justitiekansleren; advokatfiskaler: häradshöfdingar; kamrerare i krigs, kammar och kommersekollegierna, statskontoret och postverket; krigskassören i krigskollegium; kommissarier i kammarrätten; lnndssekretcrares lpodska: mererare och kontrollören vid manufaktur-diskontkontoret. Så Från 4:de till 2:dra klassen: Ofveringeniören vid landtmäterikontoret. Från 4:de till 3.dje klassen: Registratorn i tsk en; kamereraren i sundhetskoilegium; ombudsmannen i dito; landtmäterifiskalen; kontrollören vid kontrollverket samt myntoeh bergsproberarcen. Från 5 te till 3:dje klassen: Kassörer, landträntmästare och kronofogdar. Från 5:te till 4:de klassen: Hofrättsarkivarier, notarier, registratorer och aktuarier i hofrätterna och kollegierna (utom sundhetskollegium och öfverståthållareembetet) ; kammarförvandter; revisorer; bokhållare; häradsskrifvare; kontrollörer vid postverket i Stockholm och postinspektoren i Stockholm. Från 7:de till 6:te klassen: Kanslister i hofrätterna, kollegierna och öfriga publika verk; kammaroch kassaskrifvare; postkontorsskrifvare i Stockholm och Göteborg samt expeditionskronofogdar. Från 8:de till 7:de klassen: Landskanslister, landskontorister och kronolänsmän. Hvad särskildt angår medicinalråden, hvilka, ursp!vagligen tillhörande första pensionsklassen, år 1842 blefvo till andra klassen nedflyttade, af orsak, att dessa tjenstemän ansågos ega jemförelsevis lägre löner, och att deras förnämsta inkomstkälla, den enskilda praktiken, i stället att genom afskedstagande förminskas, tvärtom vunne tillfälle till utvidgning; så ehuru medicinalrådslönan för närvarande icke är högre än 3500 å 4000 rdr, hafva dock i afseende ä ifrågavarande embeten förändrade förhållanden i öfrigt numera inträdt. Med dessa embeten äro nemligen förenade särdeles t. ägna göromål, som fullt sysselsätta tjensteinnehafvaren och i allmänhet icke lemna honom tillfälle till någon bi-inkomst. Af sådan anledning har det synts direktionen, som skulle giliga skäl vara för handen att medicicinalråden i afseende å pensionsrätt försättas i samma ställning som deras vederlikar, och sålunda åter uppflyttas till första klassen, ehuru en sådan uppflyttning, ur synpunkten af lönernas nuvarande belopp, icke skulle ifrågakomma. För vaktbetjente vid de publika verken är pen: sionen för närvarande bestämd till 120 rdr, motsvarande ligt den antagna grunden ett lönebelopp af 300 rdr. lönen för en del vaktmästare blifvit mer eller mindre förhöjd, så att, under det vissa bland dem bibehållits vid 300 rdr, andra åtnjuta 400 å r klassifikationen. Enligt denna. Då emellertid i sednare tiderl. 450 rdr: och de öfrige 500 till 600 rdr, borde för) dem, hvilkas lön uppgår till 400 rår eller der: ttöfver, pensionen, efter medelberäkning af 450 rdr och enligt nyss antydda grund, förhöjas till 180 rdr; och torde i sådan händelse pensionerna för ifrågavarande delegare lämpligast fördelas i två klasser, den ena för de vaktmästare, som i lön åtnjuta 400 rdr eller mera, med pensionsbelopp af 180 rdr, och den andra för vaktmästare. som innehafva lön, understigande 400 rdr, med növarande pensionsbelopp 120 rår. Enligt hvad särskild tabell utvisar; skulle, jemte det pensionen för 1C9 tjensteinnebafvare, tilllörande första klassen, höjdes från 1500 rår till 1600 rdr, ifrågasatta förändringen i öfrigt för nedannämnda antal delegare, som skulle uppflyttas, medföra pensiensförhöjning sätt inhemas af efterföljande förteckning, deri til jemiörelse upptagas jemväl de belopp, hvartill penLondon, följde jag mr Noel Vanstone på merna före år 1859 voro bestämda, nemligen : NTE FANE PIREN PDTOLLTAT ATTAN spåren till denna lilla egendomligt trefliga plats vid kusten. Ett ibland hans fars oräk-neliga egendomsköp var äfven ett hus i Aldborough — en badort af stigande anseende, ty-chade ej detta varit fallet, så skulle visserligen icke Michael Vanstone hafva laggt ned en enda shilling af sin förmögenhet derstädes.. Den lille föraktlige arftagaren, som