Aftonbladet – 2 september 1862, sida 2

troget, Norah, men ännu vågar jag icke återse dig. x Magdalen. Från Magdalen till miss Garth. Den 15 Juli. Min goda miss Garth! Jag har dröjt länge med att besvara ert bref; men ni vet hvad som händt, och skall säkert förlåta mig. Det behöfs ej många ord till hvad jag har att säga. Ni kan tryggt lita på att jag aldrig mera skall göra känslan för det passande till min fiende; jag har nu samlat tillräcklig erfarenhet af verlden, för att nästa gång göra den till min bundsförvandt. Norah skall aldrig mera för min skull behöfva lemna sin plats — mitt lif som skådespelerska är slut. Gud vet att det var skuldfritt nog; kanske skall jag lefva länge nog och ni med för att begråta den dag, då jag skildes derifrån, men aldrig kommer jag att årervända dertill. Det har öfvergifvit mig, liksom Frank öfvergaf mig, liksom alla mina bättre tankar hafva öfvergifvit mig: — alla utom mina te kar sg Norah. en nog nu om mig sjelf! Skall jag berätta er några nyheter, för att upphjelpa den ledsamma tonen i dettas bref? Mr Michael Vanstone är död och mr Noel Vanstone har efter honom kommit i besittning af mitt och Norahs arf. Han är fullt värdig sin far. Han skulle i dennes ställe hafva ruinerat oss likaså kallblodigt som hans far gjorde det. Jag har ej mer att säga, som just kan ntressera er. Hys ingen oro öfver mig. Jag bjuder till att återvinna modet — jag försöker alt glömma bort den der stackars förvillade flickan, som var nog dåraktig att ;ycka om Frank, under den gamla tiden id Combe-Raven. Stundom säger mig väl