Aftonbladet – 2 september 1862, sida 2

VII Från Norah till Magdalen. Den 5 Juli. Skrif för Guds skull en enda rad till mig, för att underrätta om du ännu är qvar i Birmingham och hvar jag derstädes skall finna dig. Jag hade just nu bref från gamla mr Clare. Ack; Magdalen! Om du ej har något medlidande med dig sjelf, så haf det åtminstone för mig. Tanken på att du är ensam ibland fremlingar — tanken på att du är förkrossad af detta förfärliga slag, lemnar mig ej ett enda ögonblicks lugn. Inga ord kunna uttrycka: mitt deltagande för dig. Min egen älskling, erinra dig de lyckliga tiderna i vårt hem, innan denne hr usling stal sig in i ditt hjerta; kom ihåg den tid vid Combe-Raven, då vi alltid voro med hvarandra. O, min dyraste vän, behandla mig ej som en fremling! Vi äro ensamma i veriden, nu — låt mig få komma och vårda dig — låt mig vara mer än en syster för dip om jag kan det. En rad — blott en enda rad för att jag må veta hvar jag skall söka dig! IX. Från Magdalen till Norah. Den 7 Juli. Min älskade Norah! Allt godt, som ditt kärleksfulla hjerta kan hafva önskat mig, har ditt bref redan gjort mig. Du och endast du har funnit vägen till mitt hjerta. Jag kunde åter tänka, jag kunde åter känna, sedan jag hade läst hvad du hade skrifvit till mig. Min själ lefver; jag andas åter; — jag var död till dess. jag fick ditt bref. Det slag som träffat mig, har efterlemnat ett underligt lugn. Jag känner liksom jag vore alldeles skild från min fordna till