dalen, och skulle så gerna vilja använda dem till att resa till dig och få vara hos dig några dagar. Mitt hjerta längtar efter min systers åsyn — mitt öra efter det kära ljudet af bennes röst. Ett ord från dig, som säger mig hvarest vi kunna få träffas, är allt hvad jag behöfver. Tänk derpå — ack, tänk derpå! Du får inte tro att jag blifvit nedstämd af denna första motgång. Det finns mänga goda menniskor i verlden, och kanske skall någon af dem vilja emottaga mig nästa gång, Vägen till lycka är ofta ganska svär alt finna — svårare för fruntimmer än för mänperna tror jag nästan. Men oin vi icke förtröttas, utan äro tåliga, så finna vi den till slut — i himmelen, om också ej på jorden. Jag tänker att min väg nu är den, på hvilken jag får återse dig. Kom ihåg det, min älskling, nästa gång som du tänker på din; Norah. IV. Från miss Garth till Magdalen. Westmoreland Hoåse, d. 1 Juli. Min bästa Magdalen! Du har intet skäl att frukta några gagnlösa föreställningar, då du ser detta bref.; Min enda anledning dertill är att meddela, dig ett förhållande, som jag vet att din syster ej sjelf vill nämna. Hon har ingenj aving om att jag skrifvertill dig. Låt henne icke tå veta dåt, om du vill bespara henne j onödigt bekymmer och mig mycken onö-! dig oro. Säkert underrättar Norah dig i sitt bref; om att hona bar lemnaät sin plats. Det ärj min smärtsamma pligt att tillägga att hon har lemnat den för din. skuld. Saken förhåller sig så: Herrar Wyatt, Pendril och Gwilt äro den herres juridiska: