Aftonbladet – 1 september 1862, sida 2

V: Från Francis Clare j:r, till Magdalen. Shanghai, Kina, d. 23 April 1847. Min goda Magdalen! Jag har dröjt med att besvara ditt bref, till Pi af den själsskakning, som har gjort mig alldeles urståndsatt att skrifva till dig. Jag är väl ännu knappt RR dertill — men. jag känner att jag icke längre bör uppskjuta dermed. Min hederskänsla ger mig styrka och jag underkastar mig plågan af att skrifva detta bref Med mina utsigter i Kina är det alldeles förbi. Den handelsfirma, till hvilken jag å ett brutslt sätt afskickades som en packa andelsvaror, har alldeles uttröttat mig genom en följd af småsinnade förolämpninfars och af aktning för mig sjelf har jag annit mig föranlåten att undandraga den mina tjenster, hvilka från den första dagen icke uppskattades enligt sitt rätta värde. Att återvända till England under dessa förhållanden kan icke ens komma i fråga. Jag har blifvit alltför grymt behandlad i mitt eget fädernesland för att önska återkomma dit — om jag äfven kunde göra det. Jag har för afsigt att följa med ett privat handelsfartyg, som seglar på dessa haf, för att göra min lycka som jag sjelf behagar. Hur det skall slutas, eller hvad som härnäst kan komma att hända mig, är mer än hvad jag kan säga. Det gör föga till saken hvad som blir af mig. Jag irrar landsflyktig omkring i verlden, endast och allenast till följd af andras fel. Den hjertlösa önskan, som alla i milt hem hyste: att blifva mig qvitt, bar blifvit uppfylld. Man har blifvit mig qvitt för alltid! Det återstår för mig ännu blott en uppoffring att göra — uppoffringen af mitt hjertas käraste känsla. Utan utsigter, utan