Aftonbladet – 30 augusti 1862, sida 2

du vorel!4 Häftigt fattade hon den lila hvita silkesbörsen som hon bar vid sitt bröst, och öfverhöljde den tyst med kyssar. Min älskade! min goda engel! Ack, Frank, bur innerligt jag äskar dig! Hennes ögon fylldes al tårar. Hon strök hastigt åter bort dem, gömde börsen på sitt vanliga ställe och vände ryggen till spegeln. Nu vill jag icke tänka mera på mit It, tänkte hon; nej, icke på en så eländig, vansinnig varelse som jug är! Rysande för att nu ingå i några vidare arubblerier rörande sina nästa företag — rysande för den alitmer mörknande framtiden, med hvilken Noel Vanstone numera var innerligt förbunden i djupet af hennes tankar — såg hon sig otå:igt omkring i rummel efter någon sysselsättning, som möjligen skulle kunna förströ heune. Förklädnaden, som hon bade gömt mellan soffan. och väggen kom för hennes minne. Alt lemna qvar den derstädes var omöjligt. Mrs Wragge, som nu var sysselsatt med att ordna sina paketer, skulle kunna tröttna vid sin sysselsättning, oförmärkt komma ut till Magdalen, sitte sig i soffan och få se den grän kappan. Hur skulle hou nu göra dermed? Hennes första tanke var att åter lägga ned kostymen i sin reskoffert. Men efter hvad som hade händt, var det betänkligt att behålla den qvar hos sig, så länge hon och mrs Wragge bodde under samma tak, Hlon beslöt att göra sig af med den redan samma qväll och föll på den djerfva planeu att skicka af den till Birmingham. Hennes hattask -hade varit inpassad i kofferten. Hon tog fram den, lade in peruken och kappan och plattade derofvanpå, utan misskund, ihop hatten; klädningen, som hon ännu ej hade tagit af sig, var hennes