Aftonbladet – 29 augusti 1862, sida 2

olis. Och jag är alldeles af samma tanke: ingen polis bör ännu vidtalas. Ni skall låta denna anonyma man eller qvinna förmoda att ni blifvit appskrämds Ni skall lägga en snara för att erhålla upplysningar, till tack för den snara, som blifvit lagd för edra pengar; ni svarar på brefvet och afvaktar sedan hvad som blir följden af ert svar, och ni skall betala de dryga omkostnaderna för polisens handräckning först då, när ni finner att denna handräckning är nödvändig. Jag ingår äfven på denna åsigt — hvarför betala denna omkostnad, om vi kunna slippa det? Ja, i hvarje afseende är jag af lika tanke med er, mr Noel, rörande denna sak. Ni ser således också saken i denna dager?4 sade mr Noel Vanstone; ni gör verkligen det, Lecount? Ja, så tycker jag; det gör jag verkligen. Jag vill inte gifva poli. sen ett enda öre, om jag kan slippa det. Han tog åter brefvet och blef förvirrad och otålig, då han läste igenom det för andra gången. Men karlen vill hafva pengarl!4 utbrast han häftigt. Ni tycks glömma, Lecount, att han vill hafva pengar? Pengar, som ni också erbjuder honom, sir4, inföll mrs Lecount; men — som ni sjelf säkert tänker — ger ni honom aldrig dessa pengar. Nej, nej! ni säger till denne man: Räck fram er hand, sir; och då han räcker fram handen, ger ni honom ett slag på fingrarne och sticker er egen hand tillbaka i er ficka. — Jag är så glad åtattse er skratta, mr Noel! jag är så glad åt att ni har fått igen ert glada lynne. Vi skola svara på brefvet genom en tidningsannons, som brefskrifvaren önskar; — annonser äro. så billiga! Er kära hand darrar litet — skall jag hålla i pennan, i stället för ni? Jag duger ej till någet bättre;imen pennan. kan jag väl hålla i.4 : Utan att vänta på svar gick hon ut i det: andra rummet och kom åter med bläck, penna och papper. Hon intog åter sin plats midtemot sin husbonde, lade en skrif