Aftonbladet – 28 augusti 1862, sida 3

kan blott af min erfarenhet säga er att hon ej är fallen för otidigt skryt. Det hon skrej till mr Michael Vanstone var hon beredd aft utföra — ja, jag har skäl till den öfvertygelse att hon var på punkten att göra det, då hennes planer föletörlades genom. hans död. Om mr Micael Vanstones son fortgår i sin fars spår, skall han innan Kort finna att jag q har misstagit mig i omdömet om min elev och att jag icke har kommit för att uppskaka honom med tomma hötelser. Mitt värf är slutadt. Jag lemnar mr Noel Vanstone med tvenne alternativer att välja emellan. Antingen må han dela mr Andrew Vanstones förmögenhet med hans efterlemnade döttrar eller ock fortfara i sin nuvarande vägran och afvakta följdderna. Hon böjde på hufvudet till afsked och gick till dörren. Mr Noel Vanstone sprang upp, medan vrede och förskräckelse stredo om väldet i hans slöa, färglösa ansigte. Innan han hunnit öppna läpparne, lade mrs Lecount sina mjuka händer på hans axlar, tryckte honom sakta åter ned på stolen ochsatte smultrontallriken ttllbaka i hans knä. Bor ni i Töndon, miss? frågade mrs Lecount. Nej, svarade Magdalen, jag vistas i landsorten. Hvart skall jag adressera mitt bref, ifall jag vill skrifva till er?4 Till pöstkontoret i Birmingham, sade Magdalen, uppgifvande den der hon sednast uppehållit, sig och dit alla hennes bref ännu adresserades, Mrs Lecount upprepade namnet på staden för att fästa det i sitt minne, gick elt par steg förut i förstugan och lade sakta sin högra hand på Magdalens arm. Låt mig gifva er ett vänligt råd innan vi skiljas?, sade hon. Ni är en djerf gqvinna — ni är en slug qvinna. Var inte alltför djerf — var inte alltför slug. Ni vågar mer än ni sjelf kan tro.f Hon