Aftonbladet – 28 augusti 1862, sida 3

; fiendtlig truppstyrka. TE re övar än , Bref om Stockholm. CAf en dansk.) (Slut. från gårlagsbl.) Ännu mera i ögonen fallande för en dansk resande är olikheten mellan kuskarne på de stockholmska och köpenhamnska kalescher. jna. Man kan just ej förtänka en familj, som utan att sjelf ha ekipage önskar göra enut förd, att den ogerna vill begagna droskorne och derföre vänder sig till ett hyrkuskkon tor; men när man får se det maskeradak: tiga livre, hvari kusken infinner sig med sin vagn, så vet man ej hvad man skal tro... En trekantig hatt () med en svensk nationalkokard så stor som en desserttallrik, en kulört rock utstyrd med breda guldeller silfvergaloner samt galonerade knäbyxor — med mindre går det ej an. Om en hyrkusk i Köpenhamn skulle skicka sina kunder en vagn med en sådan karl på kxuskbocken, skulle man tro att han föårlorat förståndet, och om man der finge se en borgerlig familj stiga upp i en så ut styrd vagn, skulle man icke ett ögonblick betvifla att den var på väg till Bidstrup. Här är det blott ett ?gentilt livr?, och det Bör rent af till en liten söndagsförlustelse att ha en dylik hejduk på kusksätet. Såsom nordens Venedig har Stockholm naturligtvis sin gondolfart.. I gamla dagar var det de s. k. ?roddaremadamerna? som gjorde tjenst såsom gondolierer och med sina små båtar uppfyllde alla landningsplatserna. Det var efter beskrifning — ty nu äro de på några få exemplar när uldöda — ett eget slags qvinliga vikingar, vanligen vid stadgad ålder samt mycket runda former, starkt karmosinröd ansigtsfärg, ytterst stridlystet lynne och talegåfvor. hvilkas like man hos oss endast funnit vid Gammelstrand. De blefvo utträngda af dalkullorna, hvilka ännu beherrskade lagunerna, då jag för några år sedan var här. Båtarne framdrefvos då med skofvelhjul, och i stället för ånga använde man handkraft att sätta dem i rörelse. En dalkulla satt vid rodret och fyra vid vefvarne, som vredo omkring hjulen. Dessa godlynta och lefnadsglada flickor med sitt oöfverträffliga goda humör, sitt skämt, skratt och sång, sina djerfva svar, sina karakteristiska blonda ansigten och sina pittoreska drägter utgjorde då en väsentlig del af det poetiska elementet på Stockholms gondolfärder. De voro ?du? med hvarje passagerarne utan presentation och brorskål, de voro föremål för allas välvilja, men förstodo att tillbakavisa all otidig kurtis, och ombord på deras båtar rådde alltid oskyldig munterhet och trefligt glam. Nu är den sista vefbåten? försvunnen. Några och trettio små ångslupar — de minsta som vår Garibaldi?, de största rymmande ett par hundra personer — genomkorsa nu Mälaren och saltsjön? i alla riktniogar. I stället för dalkullan, som med sin lilla malmklocka kallade folk ned till Logårdstrappan för att föra dem öfver till Djurgården, ser man nu hr kaptenen? — ty med mindre än kapten går det ej an — stå vid landgången och hjelpa passagerarne ombord på sin lilla ångslup. I samma ögonblick: tornuret slår qvartslaget, går han bort till rodret och befaller sin näste man, hvilken för öfrigt ingen har att kommendera öfver, att sätta maskinen i gång, och inom: några få minuter är hela fgäliskapet fördt öfver ti!l Liljeholmsviken, utan att ett enda ord blifvit vexladt. Det är utomordentligt beqvämt, fort och billigt -— 12 öre för hvarje person! Bolagen ha förtjenat betydligt på att införa det nya kommunikationsmedlet. och allmänheten besparar både tid och besvär genom att begagna det, men såsom följetonist är jag dock nästan benäsen att beklaga mig öfver förändringen. Robert Fulton komp. är eu högst respektabel firma, som gjort verlden mycken nytta, men det är ej utan sina skäl att man beskyller henne för att göra lifvet enformigt. För skalden och målaren skulle en enda af de barocka roddaremadamernaeller de idylliska dalkullorna vara mera värd än alla ?kaptener tillhopa; af dem har jag icke sett en enda, som vore värd att afmålas eller be-: skrifvas. När man vet att Stockholm knappt räk nar mer än hundra tusen invånare, frestas. man antaga den vara en stad af betydligt mindre omfång än Köpenhamn, men deri tar man betydligt fel; den är mycket, mycket mera vidsträckt: den har en omkrets af ungefär tre danska mil! Det är nemligen blott i sjelfva staden, som de gamla höga stenhu sen ligga så tätt sammanpackade att man knappt kan tränga fram mellan dem och der det 8. k. IN på hvilket det så mycket omtalade blodbadet egde rum, snarare diknar en stor gårdsplats-än ett stort torg. På Söder och på Norr jemte Kungsholmen och Ladugårdslandet äro, med undantag för vissa hufvudgator och torg, husen 4) Man finner att författaren här såväl som på ett par andra ställen misstagit sig. MOB Nr NORA LER SO ÖN PETE TRKTET ER TEASDTE SET VR PES