modigt emot dem? Allt hvad ni anser er böra säga dem är — att ni har fått pengarna och ni nekar till att afstå ett enda öre deraf? Ypperligt framstäldt! Miss Garth, ni talår ju riktigt i aflärestil! Lecount, miss Garht förstår sig förträffligt på affärer.4 Vädja ej till mig, sir! utropade mrs Lecount i det hon med behag vred sina vackra, hvita händer.4 Jag kan inte uthärda det! Nej, jag måste medla härvidlag. Låt mig foreslå — ack, hvad kallas det nu på ert språk? — Jo, en kompromiss. Bästa mr Noel, hvarför neka cå egensinnigt att göra er sjelf rättvisa? Ni har ett vida bättre skäl än det som ni gifvit miss Garth. Ni följer er ärade fars exempel; bi anser det vara en skyldig gärd af aktning för hans minne att handla i detta fall, som han handlade före er. Detta är hans bevekelsegrund, miss Garth — på mina knän bönfaller jag att ni ville antaga detta som hans bevekelsegrund. Han vill göra som hans älskade far gjorde; hvarken mer eller mindre. Hans dyre far gjorde ett förslag, och ett likalydande vill äfven han framställa. Ja, mr Noel, ni skall säkert erinra er hvad denna stackars flicka säger i sitt bref till er. Hennes syster har blifvit tvungen att går ut i verlden som guvernant, och-hon sjelf har genom förlusten af detta arf för många kommande år förlorat hoppet om sitt tillämnade giftermål. Detta kull ni besinna — och ni skall gifva dem hvardera de hundra pund sterling som er ädle far erbjöd dem under sin lifstid. Om han gör detta, miss Garth, har han väl då gjort nog? Om han ger hundra pund åt hvar och en af dessa beklagansvärda systrar ?... Hen skall få ångra den förolämpningen ill sista timmen ef sitt lif! sade Magdalen. Samma ögonblick dessa ord hade ljudit rån hennes läppar, skulle hon hafva velat vifva en hel verld om hon hade kunnat iterkalla dem. Mrs Lecount hade slutligen Jifvit henne ett stygn som träffat. Magda