skiljas snart åt! Hvad jag nu är, min bästa miss; — en narr är jag icke. Tala ej om saken i denna ton, sir! föreställde mrs Lecount. Var allvarsam —jag ber, var allvarsam! Alldeles omöjligt, Lecount!4 svarade hennes husbonde, mycket lifvad. Jag kan verkligen inte vara allvarsam. Min vördade far såg den här frågan ur en hg, moralisk synpunkt, miss Garth. Lecounttar den också mycket moraliskt — jag gör icke så, Lecount? Jag har lefvat alltför länge: i kontinentens atmosfer, för att synnerligen besvära mig med moralen. Mitt sätt att gå tillväga i den här saken är lika enkel, som att två gånger två är fyra. Jag har fått pengarna, och jag skulle våra en komplett narr om jag icke behöll dem. 52 der min åsigt! Enkel nog, eller huru? Jag påstår icke min högre värdighet; jag yttrar icke något om att lagen är helt och hållet på min sida; jag klandrar er ej för att ni, en fullkomlig fremling, kommer hit för att söka ändra mitt beslut, jag klandrar icke heller de unga flickorna för att de vilja sticka sina fingrar i min börs. Allt hvad jag säger är blott att jag inte är nog dum för att öppna den. Pas,si bete, som vi brukade säga inom vår engelska cirkel i Zärich. Ni förstår ju franska, miss Garth? Pas si båte! Han satte åter bort sin smultrontallrik och torkade omsorgsfullt fingrarna på sin fina, hvita servet. Magdalen beherrskade sig. Kunde hon hafva slagit honom till döds, om hon i detta ögonbliek hade lyftat sin hand, så är det troligt att hon hade gjort det. Men hon beherrskade sig. Skall jag förstå er så, sade hon, att hvad ni sade i mrs Lecounts bref är edra. sista ord i detta ämne? Alldeles så, svarade mr Noel Vanstone. Ni har ärft er fars förmögenhet och äfven mr Andrew Vanstones; och likväl finner Bi er ej stå.i någon förbindelse att göra dessa båda systrar rättvisa, atthandla ädel